Ett svek mot ekumeniken

Ekumenik förpliktar, berikar och sätter teologiskt sunda ramar. Kyrkovalet den 20 september och kyrkomötets behandling av det kristna äktenskapet och kyrkans vigselordning handlar om Svenska kyrkans ekumeniska ansvar att inte göra snabba lappkast – och med öppna ögon isolera sig från andra kyrkor i vårt land och i den världsvida kristenheten.
I sitt remissyttrande den 12 december 2007 till den statliga äktenskapsutredningen, sade ärkebiskop Anders Wejryd och samtliga ledamöter Svenska kyrkans kyrkostyrelse, utom de S-märkta, att "enligt kyrkostyrelsen bör ordet "äktenskap" endast användas för att benämna relationen mellan en kvinna och en man".
Det allkristna, ekumeniska perspektivet gavs stort utrymme i kyrkostyrelsens yttrande med hänvisning till Sveriges kristna råd och Borgågemenskapen och Lutherska världsförbundet.
Så lät det då.

Halvtannat år senare gällde inget av detta längre – när väl riksdagen 1 april antagit en så kallad könsneutral äktenskapslag – för en ny majoritet i kyrkostyrelsen bestående av S, M, C, Folkpartister i Svenska kyrkan (Fisk), Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK) samt ärkebiskopen. Den bibliskt och historiskt förankrade, allkristna äktenskapssynen skulle nu raderas ut.
Endast tre företrädare – KR, POSK och M – vände sig emot lappkastet och att utan stabilt bibliskt stöd anpassa sig till statsmakterna.

Svenska kyrkan är en del av den allmänneliga, världsvida kyrkan. Hon uttolkar inte den kristna tron ur ett svenskt eller politiskt perspektiv, utan lever i gemenskap med andra kristna.
Vår kyrka är inte förmer eller exklusiv. Vi står ansvariga inför andra, vilket bland annat tar sig uttryck genom vad Svenska kyrkan förbundit sig till inom Borgågemenskapen – med lutherska och anglikanska systerkyrkor i Norden, Baltikum och England – samt Lutherska världsförbundet, LVF.

Den nya majoriteten ignorerar att Svenska kyrkan i Borgågemenskapen förbundit sig att konsultera andra kyrkor och gå långsamt fram i en eventuell förändringsprocess. LVF sammanträdde så sent som i mars 2007 här i Sverige, och enades då om att medlemskyrkorna ska rådgöra med varandra fram till 2012.

Innan dess bör inga förändringar göras i fråga om äktenskapet. Däremot måste konsultationer med andra regioner ske – vi i norr bör särskilt vända oss till systerkyrkorna i syd – och kontakter upprätthållas med Lutherska världsrådet.
Svenska kyrkan är också bunden till Borgådeklarationen, som vi satt vårt namn under. Ekumenik förpliktar.

Precis som grundlagen ibland sätter stopp för snabba förändringar i Sveriges riksdag, sätter de facto grundläggande ekumeniska dokument som de ovan nämnda stopp för en förändring av äktenskapet.
Det är en begränsning vi alla får acceptera – i allkristen omsorg om den gemensamma, världsvida kristna tron.

Karl-Gunnar Svensson
Varberg, gruppledare för Kristdemokrater i Svenska kyrkan, KR, i kyrkomötet

Lennart Sacrédeus
Mora, vice gruppledare för KR i kyrkomötet

Kristina Töyrä
Kiruna, ledamot (KR) i kyrkostyrelsen

Fotnot: Samtliga är förstanamn till kyrkomötet för Göteborgs, Västerås respektive Luleå stift.