Ett sorgeämne i samhället

Födelsefonden annonserar med rubriken "Att födas tryggt i goda händer". Fonden sponsrar forskning vid Akademiska sjukhuset och Uppsala universitet kring graviditet och förlossning. Årligen går mer än 35 000 presumtiva svenskar miste om en sådan hjälp. Lagen tillåter förintelse av dem. Politiska partier deklarerar det och fortsätter: "Varje individ har rätt till sin egen kropp." Detta är en motsägelse till abortdeklarationen om det ofödda barnet, vars kropp avlivas.

Kvinnan ska bestämma om abort sägs det. Ingen annan tar då ansvaret för valet som gäller liv eller död. Vi hör dock om kvinnor som fått rådet att göra abort och varnas för att föda. "De försökte pressa mig till abort", säger de. Abortbeslutet utgör ett hårt tryck på den utsatta, osäkra kvinnan.
Den som förespråkar abort överblickar inte abortens konsekvenser, räknar inte med sorgen och ångern som drabbar många efter dödsingreppet. Man avbryter en människas liv med en abort och tar samtidigt kål på en hel generationskedja. Är inte detta en personlig katastrof?
Tänk på glädjen som ett litet barn ger. En mamma sa: "När jag höll Milla första gången fick jag nästan ångest, det slog mig att det här barnet kunde de ha dödat om jag varit mindre beslutsam. Jag känner att hon är meningen med mitt liv." På alla sätt bör information om och uppmuntran till liv för ofödda spridas av enskilda kristna, församlingar och samfund!

Min hustru och jag har 16 barnbarn men det skulle ha varit fler här. Sorgen efter ett förlorat barn är omätlig. Vi torde dela sorgen efter förlorade barn med de tusentals kvinnor som aldrig fick någon vägledning till ett alternativ till aborten. Dem är det viktigt att möta med tröst och hjälp att se en utväg ur sin nöd. I den gudomliga förlåtelsen finns en väg. Ordet "Himmelriket tillhör barnen" ger tröst. Den enda trösten finner vi i tron att de aborterade barnen nu är lovsångare inför Guds tron.

NG Lönngren
Uppsala