Ett religionsfritt och ignorant Sverige

Hela 70 procent av världens befolkning lever i länder som har en starkt begränsad religionsfrihet enligt en färsk undersökning. Den amerikanska tankesmedjan (Pew forum) som gjort undersökningen, har noggrant undersökt information om 198 länder med totalt 99,5 procent av jordens befolkning.
Det är inte svårt att gissa sig till att Nordkorea borde toppa listan över länder med de största inskränkningarna i religionsfriheten. Men kring landet fanns så få fakta att man inte ens kunde ta med det i undersökningen. Inte heller är det svårt att gissa sig till att Kina, Pakistan eller de flesta länderna i Mellanöstern har stora begränsningar.
Värre blir det kanske när rapporten även visar att Europa har stora problem. Europa ligger efter både Nord- och Sydamerika samt Afrika söder om Sahara. Vi har dels de före detta kommuniststaterna, men också länder som Tyskland, Grekland, Frankrike och Österrike ligger pyrt till, särskilt som länderna utger sig för att vara starka, fria demokratier.
Och så har vi då Sverige, som har mycket låga inskränkningar i religionsfriheten, men som ändå skulle kunna ges en särskild hedersplats för den negativa typ av religionsfrihet som råder här. De allra flesta troende som bor i Sverige har med all säkerhet känt sig väldigt begränsade i sin religionsutövning.

Det kan gälla katoliker, ortodoxa, muslimer eller protestanter, inte minst bibeltroende kristna i alla läger. För att vara ett land som har religionsfrihet inskrivet i grundlagen verkar det förvånansvärt viktigt att religion och tro tystas ned och görs till en privatsak i största möjliga mån. I stället för religionsfrihet handlar det om frihet från religion i det offentliga rummet. Ett horribelt exempel är naturligtvis svenska myndigheters totala okunskap vad gäller religion, inte minst med de kristna irakiernas situation färskt i minnet där myndighetspersoner gång efter annan ställt sig helt oförstående till varför det inte går att leva som kristen i ett land där kristna förföljs för sin tro, "det är väl bara att hålla sin tro för sig själv?".
Ja, det är ju så det ska vara i Sverige så varför kan inte resten av världen göra likadant? Att sedan också gå in på den svenska journalistkårens ignorans och okunskap vad gäller det enorma bevakningsområde som rör tro och kyrka skulle ta alldeles för många sidor i anspråk.

Skulle någon i den offentliga debatten i Sverige drista sig till att tala om värdefrågor ur ett religionsperspektiv kan det vara lika med karriärsmord. Frågor som livets början och slut, familjeliv, eller huruvida Gud svarar på bön är främmande och går sällan att tala om ur ett bibliskt perspektiv. Då läggs argumenten genast åt sidan som skrattretande och de personer som vågat sticka ut hakan tigs ihjäl med föraktfulla fnysningar eller galenpanna-stämplar.
För miljontals människor över hela jorden är tro något av det naturligaste som finns att tala om. Böner, gudstjänster, andliga ting och strävan efter att leva rent är självklara inslag i vardagen, men hindras i många fall av inskränkningar i lagar eller ordningar som undersökningen visar. I Sverige har vi friheten inskriven i grundlagen och därmed borde religion och tro vara en naturlig del av samtalet i det offentliga rummet, men verkligheten ser tyvärr inte ut så. Det är sorgligt.

Felicia Sværen
ledarsidan@varldenidag.se