Ett flexibelt arbetsliv är nyckel till ett mer välmående Sverige

Under många decennier var arbetslinjen dominerande i det svenska samhället. Alla skulle förvärvsarbeta, helst på heltid. Barn skulle omhändertas av samhället, likaså på heltid. Förvärvsarbete var livets främsta mening.

Men nu har arbetslinjen blivit omodern. Det viktigaste för självförverkligandet är inte längre att ha ett förvärvsarbete, en arbetsplats och arbetskamrater. Nu är målet, som i stort sett dagligen ställs upp för medborgarna i ledande medier, att bli kapitalist med arbetsfria inkomster.

I dessa medier som länge drivit en för alla gällande arbetslinje, som förfasat sig över hemarbetande föräldrar och som varnat för ”deltidsfällan” propageras nu för en livsstil utan arbete. Läsarna översköljs med berättelser om unga människor som blivit ekonomiskt oberoende vid 40 års ålder. Ständigt nya sätt för att slippa arbeta presenteras.

Också en socialdemokratisk tidning som Aftonbladet ger återkommande råd om vilka aktier man bör satsa på och vilka möjligheter som finns att snabbt bli rik.

Tanken bakom arbetslinjen var enkel: mer skatteintäkter för samhället, mindre frihet för medborgarna och därmed ökad statlig kontroll över deras liv.

Fyrkantsmodellen blev allenarådande och andra synsätt fick inte förekomma, som att det kanske är bättre för barnen om båda föräldrarna inte heltidsarbetar, eller att ett deltidsarbete för den som inte orkar arbeta heltid är bättre än att bränna ut sig och belasta samhällets trygghetssystem.

De negativa effekterna har inte uteblivit. Allt fler sjukskrivna, allt större psykisk ohälsa, föräldrar som inte orkar med arbetsbelastningen, skilsmässor och barn som far illa. Och till det kommer ett bidragsfusk som efter hand utvecklats till ett försörjningssystem.

Är lösningen för sönderarbetade 40-åringar att satsa sina sparpengar på spel och spekulation i förhoppningen att det ska ge dem andrum och frihet? Nej, knappast. Samhället är beroende av att vi gemensamt tar ett ansvar, hjälps åt med de arbetsuppgifter som behöver utföras.

Men ett flexibelt system och ett flexibelt arbetsliv måste vara möjligt. Livet måste kunna levas så att barn och vuxna mår bra och så att inte de sociala skyddsnäten inte belastas bortom hållbarhetens gräns.

Lösningen heter ökad frihet för medborgarna och förståelse för att det finns viktigt samhällsarbete som utförs utanför arbetslivet, inte minst av kvinnor. Det måste ges ett erkännande och måste finnas med i den gemensamma ekvationen. Med ökad frihet kommer ökat ansvar, för den egna och gemensamma ekonomin.