Dags för en nordisk kronzon

För politiker, som vill göra karriär, är numera svensk politik endast en språngbräda till den långt mer lukrativa karriärstege som EU-politiken erbjuder. Redan avgörs dubbelt så många svenska lagar nere i Bryssel som i Stockholm.
Båda riksdagsblocken agerar för ytterligare överföring av svenskt självbestämmande till EU, med förödande konsekvenser för bland annat svensk arbetsrätt.
Att Bryssel kräver dispositionsrätt över våra rika naturtillgångar vågar man inte ens nämna. Vår övergång till euron ses bara som en tidsfråga, trots att eurons överlevnad aldrig varit så ifrågasatt som
i dag.
Utrikesministern påstår kategoriskt att Sverige har förlorat politiskt på att behålla kronan. Visst, han och övriga politiker har förlorat prestige i Bryssel. Men ekonomiskt då? Där är svenska folket vinnarna. Tack vare kronan har medborgarna sluppit uppleva euroländernas djupaste ekonomiska bakslag hittills. Det nämns inte.

Mitt upp i detta har Island råkar i finansiell knipa. EU hukar och vågar inte fresta med euron som redan krisar. Bryssel har uttryckligen varnat för ytterligare ett konkursbo
i euroklubben.
I stället diskuterar därför Norge och Island en valutaunion. Två självständiga nationer som vägrat ansluta sig till EU.
De två länderna förenas genom språk, kultur och tradition.
Båda länderna är oerhört rika på naturtillgångar och glest befolkade. Vilket mer land stämmer in på den beskrivningen? Självfallet Sverige!
Inte heller vi har (ännu) fallit för Europeiska centralbankens frestelser. Danmark – återstående kronland – har visserligen nästan anammat euron, men än finns tid till eftertanke. Finland, däremot, har redan gjort sitt val.

Med undantag för Finland, finns det därför i dag en unik möjlighet att överväga en gemensam nordisk valuta inom en kronzon, som omfattar fyra nordiska grannländer. Eurons osäkra överlevnad gör det än mer angeläget att snarast analysera alternativ till euron.
Island, Norge och Sverige är Europas mest energi- och råvarurika länder. Danmarks situation som livsmedelsproducent är unik och samtliga fyra länder ligger industriellt, teknologiskt,socialt och utbildningsmässigt i topp.
Möjligheterna att på våra villkor med vårt synsätt upplåta naturtillgångar, allemansrätt, rekreationsmöjligheter med mera till övriga EU, skulle i ett slag kunna