Borgerlig politik efterlyses

Den svenska politiken har kantrat åt vänster. Det är Dagens Nyheters slutsats efter förra veckans partiledardebatt. Samtliga partiledare gav intryck av att vara anhängare av den starka staten, där politikerna lägger tillvaron till rätta. Vi är alltså tillbaka i det politiska järngrepp över samhället som gällde på 60- och 70-talen.
När man följer opinionsmätningarna, nu senast Sifos januari-mätning, skulle man kunna dra slutsatsen att också väljarna kantrat åt vänster. Vänsterblocket, socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet, har lagt ytterligare några procentenheter till sitt redan stora försprång.

Vill alltså medborgarna att staten ska bestämma alltmer i deras liv, vill väljarna att deras egen ansvar ska reduceras, vill de ha ett samhälle med kvoteringar, godtyckliga bonussystem och politiska reformer som följer dagens trender?
Nej, knappast. Flykten till vänsterpartierna är en protest mot denna utveckling, en mycket tydlig signal till den borgerliga regeringen: fortsätter ni på denna linje blir ni inte omvalda.

I valet 2006 inträffade ett nytt fenomen: många väljare gick från socialdemokraterna direkt till moderaterna. Skälet var självklart inte att de plötsligt såg moderaterna som ett socialdemokratiskt parti. Skälet var att de var utleda på den socialdemokrati som urholkat det civila samhället bortom all rimlig gräns.
Detta borde varit lätt att inse för de moderata strategerna. Men man gjorde en ödesdiger fel­analys. I stället för att se väljarframgången som en bekräftelse på att medborgarna inte vill vara detaljstyrda, såg man inbrytning i socialdemokratiska väljargrupper som en signal från väljarna att man önskade fortsatt socialdemokrati, men under moderat ledning.
I takt med att opinionssiffrorna dalat, har det blivit tyst om den nya inriktningen. Men politiken har inte ändrats märkbart. Regeringen ägnar sig visserligen åt en omfattande avreglering, men inte när det gäller medborgarnas liv och ansvar. Det finns ingen borgerlig vision som lyfter fram medborgarna som en självständig och viktig resurs i samhället, de är med en borgerlig regering mer osynliggjorda än någonsin; nu finns det inte ens en opposition som försvarar det civila samhället.

Den avreglering alliansregeringen genomdriver gäller i stor utsträckning områden som medborgarna varit ganska nöjda med och uppfattat som en skyddslagstiftning för medborgarnas bästa. Det finns inget starkt stöd för en liberaliserad alkohollagstiftning eller för en ändring av apotekens villkor. Däremot finns det en stark och väldokumenterad önskan om en avreglerad familjepolitik, där föräldrarnas ansvar poängteras och där varje familj får samhällets stöd. Men återigen sviker en borgerlig regering landets familjer.
För kristdemokraterna är läget bekymmersamt. Sifo visar visserligen en uppgång, men förra veckans demoskop-mätning gav partiet för nionde månaden i rad siffror under fyra procent. Om alliansregeringen fortsätter att driva en förmyndarpolitik måste partiet ompröva sin regeringsmedverkan och återgå till att i opposition driva de centrala frågorna om etik, människovärde, rättstrygghet och familj.