Blåsningen som räddar liv

Blåsningen som räddar livJag var väldigt stolt över min första bil – en beigemålad VW av 1964 års modell. De 34 hästkrafterna under bakluckan spann fint, även om rostfläckarna på framflyglarna förtog lite av glansen. Men det var ändå min egen bil inköpt med pengar som jag hade tjänat efter en hel sommar som nyhetsreporter. Året var 1972.
Min folkvagn var utrustad med säkerhetsbälten. Det var sladdriga tygbitar som var svåra att ställa in så att de smet åt kring kroppen. Ärligt talat körde jag ganska ofta utan att bry mig om bältet.

Några år senare introducerades rullbälten i nya bilar. Dessutom blev det lag på att använda bilbälte. Ganska snart blev det självklart att spänna fast bältet vid varje bilresa. Jag har ingen aning om hur många tiotusentals gånger jag har spänt fast bältet i bilen sedan dess. (Som tur var kunde jag ganska snart byta ut min gamla folkvagn mot modernare bilar som hade rullbälten). Idag är det en självklar rutin för de flesta av oss att åka fastspända – trots att vi kanske bara ska köra någon enstaka kilometer.
Under mer än 35 år som bilförare har jag aldrig haft nytta av mitt bälte. Det är jag mycket tacksam över. Ytligt sett har jag "jobbat" i onödan med mitt bälte dag efter dag, månad efter månad, år efter år. Men i själva verket har bältesanvändningen varit mitt bidrag till att göra den svenska biltrafiken mer säker. Bilbältet har räddat livet för tusentals medtrafikanter under dessa år.

Skälet till att jag berättar den här historien är att många klagar högljutt över att tvingas blåsa i ett alkolås för att få igång bilen. MHF och många andra organisationer kräver att varje ny, svensk personbil ska ha ett alkolås monterat från och med 2012.
– Varför ska jag tvingas blåsa varje gång jag kör? frågade en upprörd person i e-post häromdagen. Han tyckte att bara de som kör fulla skulle tvingas ha alkolås i sina bilar.
Det vore fantastiskt om det skulle gå att sortera ut alla "riskbilister" och tvinga bara dem att blåsa. De utgör bara några promille av bilisterna, men orsakar uppåt 150 dödsfall i trafiken varje år.
Tyvärr fungerar det inte i praktiken att göra så. Precis som när det gäller bilbältet måste alla vi som sköter oss i trafiken göra oss besväret att blåsa i alkolåset för att komma igång. När vi har gjort det några tusen gånger kommer det att kännas lika naturligt som att spänna fast säkerhetsbältet.

För att stoppa 0,2 procent trafikfarliga förare måste 99,8 procent göra en aktiv insats för trafiksäkerheten. När denna utrustning blir obligatorisk kommer tekniken att utvecklas och bli mer lätthantering – precis som bilbältena.
Nyligen mötte jag en man i Värmland, vars dotter hade frontalkrockat med en rattfull bilförare. Dottern dog på ett ögonblick och bilföraren hamnade i fängelse ett par år. Mannen som förlorat sin dotter sa till mig:
– Om det bara funnits alkolås i alla bilar så hade min dotter fortfarande varit i livet.
Så här kanske det låter när du själv sitter med dina barnbarn om 30 år:
– Varje gång jag har satt mig bakom ratten har jag med glädje gjort mitt utandningsprov. Därmed har jag sparat livet på mer än 4 000 människor!