Biskop Martin Lind:

Under rubriken "I missionens värld accepteras inte allt" läser jag till min stora överraskning att "ingen av dagens biskopar har arbetat i missionens tjänst". I tre år var jag utsänd som Svenska kyrkans missionär i Sydindien 1978-1980.
Jag arbetade som lärare (docent) vid ett indiskt prästseminarium i södra Indien, Tamilnadu Theological Seminary (TTS). Under åren har jag haft kontinuerlig kontakt med mina vänner i södra Indien.
Senast besökte jag dem för två månader sedan vid en biskopsvigning i den evangelisk-lutherska tamilkyrkan.

Min erfarenhet från missionärstiden och framöver skiljer sig markant från det som förs till torgs på ledarsidan i Världen idag.
Det tycks som Världen idag helt vill monopolisera verkligheten utifrån ett evangelikalt "väckelsekyrkligt" perspektiv.
Jag mötte även det perspektivet, men också ett radikalt samhällsengagemang. Det gällde som Jesu Kristi vän att arbeta intensivt för människors överlevnad och bokstavliga upprättelse från förnedring och förtryck.

Det blev redan då angeläget att omsätta den kristna tron i politisk handling och är så alltjämt vid TTS.
Det långsiktiga och målmedvetna samhällsarbete som präglat TTS allsedan dess tillkomst 1969, har gjort seminariet aktat över hela Indien och ofta till förebild för evangelisk prästutbildning över huvud taget.

Bland lärare och studenter i Indien som inte lägger band på sin reflektion och sin människokärlek, har jag redan från 1970-talet mött respekt för en öppenhet också för de homosexuella.
Jag minns hur Holsten Fagerberg – jag tror 1979 – besökte oss i TTS och talade om dessa frågor. Ingen gav uttryck för nedgörande kritik.

Så var det också nu när jag i mitten på januari 2009 fick tid till ett kort besök. Respekt för den svenska kyrkans ställningstagande mötte jag, ingenting annat.

Martin Lind
biskop i Linköpings stift

SVAR DIREKT: Syskonkyrkor viktigare än partihögkvarterBiskop Martin Linds engagemang som lärare i södra Indien för trettio år sedan ändrar inte det faktum att kyrkorna i det som ibland kallas den tredje världen, i många av vår tids brännande frågor har en helt annan åsikt än Sveriges lutherska kyrka.

Exemplen är oräkneliga, det känner biskop Lind väl till. Huvudbudskapet i ledaren var att den bristande missionserfarenheten bidrar till en mer försnävad, svensk syn i olika frågor. Dessutom, de biskopar som verkat som missionärer i länder där den kristna kyrkan är relativt svag, som Indien och andra delar av Asien, har oftast en mer öppen attityd till religionsdialog än biskopar med missionserfarenhet från de starka kyrkorna i Afrika.

Hade Sveriges fjorton biskopar haft en större missionserfarenhet, skulle de ha varit mer lyhörda för de utländska kyrkornas åsikt.
Nu verkar politiska direktiv från svenska partihögkvarter väga betydligt tyngre för Martin Lind, än uppfattningen hos kristna systerkyrkor runt om i världen.

Linds antydan om att alla i den evangelisk-lutherska tamilkyrkan, som inte delar hans egen syn på samlevnad och familj, är oreflekterade och saknar människokärlek, är dessutom förmäten. Biskop Lind borde, eftersom han skrivit en doktorsavhandling i ämnet, känna till vådorna med en genompolitiserad kyrka som anpassar sig efter tidsandan.

Ledarredaktionen
redaktionen@varldenidag.se