Ulf Ekman, 60 år:

Ulf Ekman, 60 år: "Nu är
det tid för reflektion"Prästen, pastorn och församlingsgrundaren Ulf Ekman fyller i dag 60 år. Han är väl känd för att ha många järn elden och springa full fart framåt. Men när han nu arbetar med sina memoarer kretsar tillvaron ocksåkring reflektioner, fördjupningar och nästa generation. Ulf Ekman. Det är få människor i Sverige som inte vet vem Livets ords grundare och pastor är. Ständigt på språng med nya projekt för ögonen, har han hunnit med mer än de flesta skulle gjort under en hel livstid, när han nu fyller 60 år. Över en kopp indiskt te samtalar vi om åren som gått, om memoarerna han håller på att författa, om att reflektera och om att aldrig ge upp. Inför vårt möte har jag bett honom att ta fram några bilder från olika tidpunkter i livet. Han tittar på bild efter bild, funderar och berättar:
– På denna bild är jag runt 11 år. Morfar och mormor bodde i Säffle och på somrarna var vi där ibland eftersom vi hade ett sommarställe i närheten. Morfar var den enda medvetne kristne i vår släkt vad jag vet. Och jag minns när jag ligger i den här soffan och hör morfar: "Ja du, nu ska vi be aftonbön". Och så tar han fram psalmboken och ber högt. Detta hör jag på kvällarna och till slut började jag be själv. Det är ett märkligt minne, mina böner i denna soffa. Det var min enda levande kontakt med kristen tro.

Sedan 11-årige Ulf låg i morfar och mormors soffa och lyssnade till aftonbönerna har det hänt mycket. I dag är han pastor för en av Sveriges största frikyrkoförsamlingar, leder missionsarbeten och har startat församlingar över hela världen. Det har varit full fart med församlingsverksamhet, studier, tv-arbete, missionsverksamhet och mycket annat i många år. Men nu tror han själv att det är tid för reflektion. Och reflektioner är nödvändiga, särskilt som han håller på att skriva sina memoarer. Tre delar blir det, åtminstone.
– Böckerna blir kanske 250 sidor. Den första boken kommer till sommaren. Den handlar om tiden från barndomen och tills vi kommer hem från Rhema, bibelskolan som vi gick i USA. Nästa del kommer att handla om starten av församlingen, fram tills missionen kommer i gång på allvar. Vad tänker du när du ser tillbaka på dessa år?
– Jag har alltid mycket material som jag inte hinner med när jag predikar. Många trådar. Nu får jag tid att fördjupa och värdera det jag undervisat och utveckla en del tankar som jag aldrig hunnit med förut. Vi har agerat mer än reflekterat under åren. Nu tror jag det är dags att förtydliga. Vad är rätt och vad är fel, både praktiskt och teologiskt. I början har du inte svaren på alla frågor men det är då alla begär dem. Men du begär inte av en baby att ha alla svar. Men jag är inne i en fas där jag vill skriva och studera mer, och undervisa pastorer som ligger lite efter oss.
För detta projekt behöver Ulf Ekman 20 år till av hälsa och kraft. Det har han bett till Gud om, berättar han.

Märkligt, högtidligt och stort. Det är ord som Ulf Ekman använder för att beskriva bilden som är tagen inför prästvigningen 1979.
– Jag upplevde att Gud gett mig detta men jag visste inte vad det skulle innebära. Det krävdes ju många års studier med en fil kand, sedan en teol kand, en praktisk examen efter det och så vidare.
– Åren går så fort. Det är viktigt vad man gör med dem, säger Ulf när han minns hur han för några år sedan var på en återträff tillsammans med de övriga prästvigda. Det hade då gått 25 år.

– Hej då Birgitta!
Ulf ropar hjärtligt till sin fru när hon går ut genom ytterdörren hemma i parets hus i Storvreta utanför av Uppsala. Paret har varit gifta sedan 1976 och när han ser bilden på sig och sin fru från början på 1980-talet fnissar han lite.
– Det var innan vi åkte till USA. Ett glatt karismatiskt par men något smalare. Vi hade väldigt kul och mycket kretsade kring vår bönegrupp där bland andra Stefan Holmström (missionsföreståndare EFS), Linda Bergling (pastor för församlingen Arken i Stockholm), Ingrid Lilja (missionär från Livets ord), och Klas Lindberg (pastor i Betlehemskyrkan i Stockholm) var med.

Ulf Ekman reste redan då och predikade runt om i landet. När han tittar på den sista bilden minns han vad som ledde fram till starten av det som i dag är Livets ord i Uppsala.
– Där har vi precis kommit tillbaka från Tulsa och bibelstudierna. Det var 1982. I augusti föddes vår yngste son Benjamin. Det här var precis i starten av Livets ord. Allt är nytt. Jag var ute varenda helg och predikade. Och jag predikade varje torsdag här i Uppsala och förberedde för att starta en bibelskola. Jag hade en student som redan hade börjat. Han kom hem och satt i vårt garage, berättar Ulf Ekman och skrattar åt minnet.

Och så var Livets ord i Uppsala grundat.
– Jag slutade som studentpräst för att kunna betjäna kristenheten mer. Jag var inte så formad av århundraden av luthersk tradition och det tror jag var bra. Men jag minns diskussionerna om Kristi kropp. De försvann nästan under en tid men nu är de tillbaks igen. Det är så jag ser det. Jag har alltid haft det där i mig. I USA såg jag snabbt vad en lokal församling kan göra och hur den kan växa. Det tog jag med mig hem, men att starta en församlings fanns inte i mitt sinne. Det gjorde man inte på den tiden. Det som fanns, det fanns. Men flera personer var på mig om att starta. Och jag hade undervisning om tro, helande, livet i Anden och församlingsbildning.
Ulf Ekman vänder sig emot den trend som han anser finns i dag där den lokala församlingen förlorat värde för individen.
– Unga i dag vill hellre gå runt och smaka här och var. Och även i äldre generationer kan det bli felaktigt fokus på enbart bönegrupper och strävan efter små församlingar. Det är tillbakagång till 1970-talet. Jag är helt övertygad om att den lokala församlingen är oerhört betydelsefull men ska inte vara isolerad. Det fulla kristna livet är kopplat både till hela Kristi kropp och den lilla gruppen.
Ulf Ekman menar att det är det svenska kynnet att vilja ingå i ett litet sammanhang så att man inte känner sig bortglömd.
– Men det är du inte om du är med i en cellgrupp och har ett nätverk av människor omkring dig. Då kan man också uppskatta det stora. Ju större man är, desto mer kan man utföra. Det finns en trend i Sverige där man värjer sig mot stora församlingar men den tror jag kommer att passera. Vi vill ju få med oss så många som möjligt.

I dag fyller Ulf Ekman år. Det allra bästa med att fylla 60 år är tillfället att träffa nära och kära, menar han.
– Det är tillfälle att både ha gemenskap och återknyta kontakten med familj, släkt och vänner. Det känns som en milstolpe där jag nu har mycket erfarenhet, upplever mer mognad, men samtidigt har kraft och energi att gå vidare i det som känns viktigast. Mycket annat oväsentligt faller av och man blir mer fokuserad kring det mest centrala. Det är också en tid av att ge vidare till en yngre generation.
Och just att ge vidare till en yngre generation är viktigt för Ulf Ekman. Det centrala måste vara relationen till Jesus, menar han.
– Den personliga och djupa relationen till Jesus med en stark och bärande vision om vad vi är kallade till. Det är viktigt med en djupare biblisk-teologisk förankring så att det andliga livet inte blir ytligt, fladdrigt och rotlöst, med evangeliet som får nedslag i byggandet av starka och levande församlingar. Med andra ord, ett passionerat liv i tron på Jesus.Felicia Sværen
felicia.sværen@varldenidag.se