Tommy Dahlman efterlyser rakare puckar i kyrkan

Ledarens stress, att Israel inte är en cancertumör och vikten av att ha kvar barnasinnet. Det är exempel på några av de många ämnen som Tommy Dahlmans nysläppta bok, Dagens Dahlman, spänner över. Han har gett boken undertiteln ”huspostilla”. Alltså det som på medeltiden motsvarade dagens andaktsböcker, med betraktelser för årets alla dagar.
– Det slog mig att jag ville göra en sådan för moderna människor. En bok som alla skulle kunna relatera till, både kyrkfolk och de som står utanför.
Just kombinationen av målgrupper, den kyrkliga och den profana, har varit Tommy Dahl­mans devis sedan mitten av 1990-talet. Eller egentligen sedan tonåren när han som nykläckt evangelist hyrde en biograf för att hålla ungdomssamlingar i. På 1980-talet hyrde han ett diskotek för samma ändamål. Ett tämligen djärvt och okonventionellt steg i dåtidens pingströrelse.

Men tillbaka till 1990-talet. Tommy Dahlman hade förfrågningar om från fyra större pingstförsamlingar om att bli föreståndare. Plus frågan om att bli medarbetare till Sten-Gunnar Hedin i Fila­delfia­kyrkan i Stockholm.
– Av någon märklig anledning valde jag att säga nej. Där började en kombinerad tjänst utkristalliseras: Jag hade almanackan fulltecknad med kallelser att predika i församlingar i Norden. Samtidigt kom förfrågningar att hålla föreläsningar i den profana världen.
Tommy Dahlman tycks vara en kombinationernas man. Enligt  beskrivningen av sig själv på Twitter, föreläser han i terapeutiska ämnen, predikar teologi och skriver om båda. Den nya boken innehåller just de bitarna, men också en tredje parameter: poesi.
Han beskriver dem som siamesiska tvillingar, det teologiska och det terapeutiska.
– Det viktigaste med allt jag håller på med är att få predika läran om Gud, evangeliet. Men jag har funnit att det terapeutiska är enormt noggrant invävt i evangeliet. Vi kan inte bara bli terapeutiska, vi måste genom ett viljebeslut omvända oss till Gud, men evangeliet är i sitt väsen ett kontinuerligt läkande och helande.