Psykisk ohälsa ny farsot bland unga

Psykisk ohälsa ny farsot
bland Sveriges ungaAllt fler ungdomar söker psykologhjälp för diffusa symptom och allmän livströtthet. Det menar psykoterapeut Lennart Bergström som dagligen möter problemen vid sin mottagning i Stockholm.
– Det som händer är en katastrof, etiskt, socialt, sjukdomsmässigt och kriminologiskt, säger han upprört.

"27-åringar". Så kallar han lite slarvigt denna växande grupp av hjälpsökande unga vuxna.
– De drabbas av alla typer av ångestsyndrom, panikstörningar och missbruk. Märkligt nog råkar många av dem vara just 27 år gamla, säger Lennart Bergström.
Ungdomarna som kommer hit till mottagningen i Vasastan är vanligtvis trevliga och välartade. Ofta klagar de över en molande känsla i magtrakten.
– Man vet inte vem man är och var man kommer ifrån. Över hela stan är det samma sak, säger Bergström med bekymrad min.
Han är övertygad om att den nya psykiska ohälsan bland unga bottnar i en existentiell kris.
– Vi har en ung generation som gissar sig till vad de ska göra med sina liv och vad som är rätt och fel. Många har inget mål att sträva efter och man vet inte vilka levnadsregler man ska tillämpa.

Lennart Bergström spårar problemen till 68-rörelsens vänsterrevolution, då ideal som föräldraauktoritet och fasta normer dumpades i frihetens namn. Alla livsstilar och strukturer var okej, och när 68:orna blev föräldrar var deras budskap till barnen: "ni vet bäst, välj själva vad ni vill".
– Men det är exakt det de inte kan, hävdar han. Vi 68:or överförde vår vilsenhet till våra egna barn. När vi tog bort normerna tog vi också bort hoppet och de tydliga målen för de uppväxande att sträva efter. Plötsligt vet man inte längre om man ska gifta sig, och man kanske rent av börjar fråga sig om man inte är homosexuell, säger Bergström, reser sig ur fåtöljen, och illustrerar med några tuschstreck på skrivblocket.
Han är bekymrad över utvecklingen, särskilt tendensen hos många kollegor och makthavare att mörka problemen – av politiska skäl. Orsak: man tillhör själv den generation som drivit fram dagens system. (Bergström vet; han var själv en ledargestalt vid postverkets vänsterdemonstrationer i Stockholm 1968)
– Från föräldragenerationen finns också en ovilja, en rädsla och en ångest inför det man ser hos ungdomarna. Istället för att ta tag i problemen flyr man in i tv:n eller något annat. Det finns också vuxna som profiterar på normlösheten; de som tjänar pengar på spelhallar, pubar och olika typer av missbruk hos ungdomarna.
Han rycker åt sig dagens lokaltidning som tar upp trenden med unga karriärister som dagligen går ut och tar en öl efter jobbet. Beteendet kan vara ett symptom på att något gått snett på jobbet, vilket i sin tur kan tyda på att något gått snett i livet, menar Bergström.

Ett helt annat uttryck för den existentiella tomheten är det allt grövre våld som frodas i vissa ungdomskretsar. Bergström pekar på fotbollshuliganismen som typexempel.
– Varför slår man ner någon och fortsätter sedan att stampa på huvudet. Det gjorde man inte på min tid, då hade man medlidande och samvete. Men i dag tycks sådana känslor snarast vara en black om foten. Detta är människor som är programmerade med våld. Det finns en hel generation av dem på landets fängelser. Det räcker inte att instruera dem att sluta, våldet är ett cementerat beteende.
Mot den bakgrunden är det rikliga utbudet av tv-våld obegripligt för Stockholmsterapeuten. Påståendet att filmvåld skulle vara en ventil som förebygger våld ger Lennart Bergström inget för.
– Detta är den största lögn som den äldre generationen ger till den yngre.
Med åren har Lennart Bergström bytt ut sina vänsterradikala värderingar mot kristna, något som också präglar terapin här vid mottagningen. Eftersom de problem han möter så ofta är existentiella, menar han att den professionella terapin inte räcker för att möta behoven. Även kyrkan borde stiga fram som en förmedlare av tydliga värden och hopp till de unga.

– Jag vet att de kristna sitter på en enorm kraft som de inte använder. Vi har en hel åker att skörda, vi har mängder av 27-åringar och det enda de behöver är kontakt med Kristus.
Han efterlyser också en ny "thinktank" bestående av kristna socionomer, läkare, psykoterapeuter, diakoner, poliser och domare som kan verka för ett nytt och varmare samhällsklimat.
– Vi vet var den hälsoskapande punkten finns – i det existentiella förhållningssättet.

Jonas Adolfsson
jonas.adolfsson@varldenidag.se



Allt fler barn och ungdomar mår dåligt och gör val som leder till psykisk och fysisk ohälsa. Här följer några exempel ur statistiken:

Tonårsaborterna ökade med 81 procent under perioden 1995-2007. Förra året gjordes 7 854 aborter av flickor i åldern 15-19 år. Svenska tonårsflickor gör i genomsnitt 60 procent fler aborter än i de nordiska grannländerna.

Könssjukdomar sprids nu oroväckande snabbt. Under 2007 redovisades drygt 47 000 fall av klamydia, en ökning med över 300 procent sedan 1998. Även spridningen av hiv har ökat.
Medelåldern för dem som smittas av klamydia är 21,5 år och den sexuellt överförda infektionen sprids nu även bland barn. I åldern 10-14 år har klamydia ökat med 150 procent sedan år 2000.

Gatuvåldet kryper allt lägre ner i åldrarna och blir allt grövre. Det visar bland annat färsk statistik från Södersjukhuset i Stockholm och de stora akutsjukhusen i Göteborg och Malmö (Dagens Nyheter 080403).
Misshandelsbrotten begås allt mer i gäng, vilket innebär grövre våld och allvarligare skador.
Allt fler av offren är ungdomar under 17 år.
– Det är en ung åldersgrupp som tidigare knappt förekommit alls i de här sammanhangen, säger Sören Carlsson Sanz, vårdchef vid Södersjukhusets akutmottagning.
Också gärningsmännen blir allt yngre, i Göteborg utreds flera personrån där de misstänkta är 13-15 år.
– Tidigare var det ovanligt att de var under 15. Nu har vi en som går i sjätte klass, säger Ulrika Lundström Karlsson, gruppchef för ungdomsgruppen.

Självmorden ökar kraftigt bland flickor i åldrarna 15-24 år. Ökningen sker trots en stor konsumtion av antidepressiva medel. Sedan millennieskiftet har förskrivningen av sådana läkemedel till ungdomar i åldern 15-19 år fördubblats.
Förra året kontaktade 21 000 barn BRIS (Barnens rätt i samhället) för att prata om sina problem. I samtalen berättade nästan 2 000 av barnen att de övervägt att begå självmord. Enligt Bris är det fyra gånger fler än för bara fyra år sedan.

Källor: Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet, Socialdepartementet, BRIS, Apoteket