Plusarkiv: Inblick i stenrikets skattkammare

Inblick i stenrikets skattkammareBjörn Carlsson är guldsmed, utbildad gemmolog och sitter i styrelsen för Sveriges gemmologiska riksförening, SGRF. Björns intresse för ädelstenar började med att föräldrarna drev en guldsmedsbutik där de även sålde en del större smycken med ädelstenar, bland annat diamanter. Björn började redan som liten kille att springa ärenden, men intresserade sig snabbt för de mätinstrument för ädelstenar som föräldrarna hade i butiken. De var nämligen medlemmar i en gemmologisk förening.
– Jag tog smycken i lagret och övade på. Då upptäckte jag att det stod fel på ganska många av prislapparna. Ofta var det fel sten. Då blev jag rädd, berättar han.
Det ledde till att Björn så småningom gick en gemmologisk utbildning och på den vägen är det. Björn är noga med att understryka att det självklart finns skickliga yrkesmän i branschen utan formell utbildning i ädelstenar.
– Det finns till exempel stenslipare som slipat ädelstenar i hela sitt liv, men inte tagit en gemmologisk examen, säger han. Likaså finns det guldsmeder som saknar gemmologiutbildning, men som ändå har djupa kunskaper om ädelstenar.

Vem som helst har rätt att värdera smycken och ädelstenar. Om det rör sig om svåra fall, till exempel vid arv där man är djupt oense, kan det vara bra att vända sig till en av Handelskammaren förordnad värderingsman, men långt ifrån alla ädelstensexperter är anslutna.
– Det är bra att låta göra en värdering vid en delning eller vid ett arvsskifte och även ta med de smycken som man inte tror är värda så mycket, för att få papper på allt, säger Björn.
Det är nämligen så att ädelstenar inte alltid är så lätta att känna igen. Ett smycke kan mycket väl ha en äkta, om än kanske sliten, ädelsten. Den kan för ett otränat öga i värsta fall förväxlas med glas, emalj eller kubisk zirkonia. Den senare är en mycket vacker syntetisk sten som inte finns i naturen och som av okunskap kan förväxlas med en diamant.
Ädelstenar kan framställas på syntetisk väg, till exempel diamanter och rubiner. De har exakt samma kemiska sammansättning och egenskaper som de i naturen förekommande "originalen". En gemmolog kan avgöra vilka som är naturliga och syntetiska.
– Ibland kallas kubisk zirkonia för syntetisk diamant, vilket är helt fel, säger Björn. En syntetiskt framställd diamant är en diamant, men precis som alla andra syntetiska ädelstenar har den inte samma värde som en naturlig sten.

En annan sten som kan förväxlas med diamanten är moissaniten – ett naturligt mineral som även kan framställas syntetiskt. En briljantslipad sten av moissanit är på alla sätt förvillande lik en äkta diamant, men kan avslöjas av en gemmolog, eftersom stenen bland annat är dubbelbrytande till skillnad från en äkta diamant.
En allmänt vedertagen definition på ädelsten är att den ska vara vacker, sällsynt och hållbar. Några av de mest kända är diamanten (vanligtvis ofärgad), safiren (blå), rubinen (röd), onyxen (svart) och smaragden (grön). Andra stenar som till exempel citrinen (gul) kallades tidigare för "halvädelstenar", men det är en benämning som man nu slutat använda.
– Något som blivit populärt på senare tid är olika behandlingar av äkta ädelstenar för att förbättra färgen, berättar Björn. Man kan till exempel få en blekröd rubin att bli mustigt röd. En behandlad sten är naturligtvis fortfarande äkta.
Hur undviker man då att bli lurad? Genom att undvika köpa smycken som sägs vara äkta, men är väsentligt billigare än motsvarande smycken. Undvik att köpa över internet. Det finns visserligen seriösa internetsajter, men här finns tyvärr även amatörer som ovetande säljer felmärkta varor, och rena skojare.

– Det är därför vi ser vikten av att vår förening informerar. Det är så lätt att börja sälja över internet och vissa säljare har bristfälliga kunskaper.
Bättre är då att i stället vända sig till en guldsmed eller juvelerare som man känner förtroende för och begära skriftliga äkthetsbevis på smycken som innehåller ädelstenar. Ett äkthetsbevis för ett smycke som till exempel innehåller diamanter, bör helst omfatta uppgifter om vikt, renhet, färg och kvalitén på slipningen. Det senare glöms ofta bort.
Björn menar att man lätt kan stirra sig blind på antalet carat eller antalet infattade stenar i ringar.
– Den stora prisskillnaden mellan till synes likvärdiga smycken med infattade ädelstenar ligger vanligtvis i skillnaden i kvalitet på stenarna, avslutar Björn.
>>FAKTA Gemmolog