Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia 10:6

Världen idag

Är normkritisk pedagogik något som gynnar barn och unga eller orsakar det problem? Det debatteras efter en kritisk rapport från Nätverket för samlevnad och sexualitet (NfS). Foto: Jessica Gow/TT

"Normupplösningen bidrar till barns och ungas ohälsa"

Att kallas kille eller tjej, är det något positivt att vila i eller något som utestänger barn och unga? Det är en av frågorna som debatterats efter att Nätverket för samlevnad och sexualitet (NfS) nyligen släppte en kritisk rapport om den så kallade "normkritiska pedagogiken".

Nyheter · Publicerad 00:00, 3 dec 2015

I sin rapport kartlägger NfS hur normkritiken de senaste åren har lanserats på bred front av RFSL, RFSU och ett antal statliga myndigheter. Samtidigt hävdar man att detta i själva verket är en extrem ideologisk agenda som skapar förvirring och problem hos barn och unga.

I samband med att NfS rapport diskuterades på bland annat SVT Opinions sajt, beslutade Sveriges elevråd, Svea, vid sin kongress nyligen att kommande två års fokusfråga skulle bli: Normkritisk sex- och samlevnadsundervisning.
– Det bekräftar att det här är en flodvåg som nu väller över oss och som är på väg att drivas över allt. Många gör det förstås med goda motiv, men det är djupt olyckligt och river sönder saker i människors liv, säger Olof Edsinger, talesperson för nätverket.

Han menar exempelvis att det biologiska kön en person har är något som för majoriteten är en tillgång i identitetsbygget, men att detta nu görs till ett problem.
– Unga brottas redan mycket med identitet och sexualitet och är i en fas i livet där det väcks många frågor. Om ens biologiska kön då inte anses säga något om vem jag är, får jag en sak till att hantera.

– Jag tror att vi behöver hitta sätt att bekräfta människor i ett spektrum av olikheter, jag slår gärna ett slag för toleransen. Vi behöver tolerera olikheter och naturligtvis inte särbehandla människor på fel sätt. Men jag vänder mig ändå emot normkritiken eftersom den bortser från att det finns ett huvudspår i tillvaron som man kan avvika ifrån.

En person som reagerat på NfS rapport är Marie Tomicic på förlaget Olika som bland annat utbildar pedagoger och ger ut normkritiska barnböcker.
– Vi behöver granska normer och titta på vilka normer som finns, hur de ser ut och medvetandegöra om vilka normer som styr.

Det kan enligt Marie Tomicic handla om att de i böcker som förlaget ger ut till exempel låter en tjej i stället för en kille vara uppfinnare, eftersom det annars är vanligt att pojkar får vara uppfinnare. I vissa böcker använder sig författaren av hen i stället för han eller hon. Och i vissa berättelser bor ett barn med två mammor eller två pappor.
– Och det problematiseras inte utan beskrivs som lika självklart som det är för barn som bor så.

Om det är naturligt för ett barn att prata om exempelvis pojkar och flickor, är det något man då bör påpeka eller i vilken utsträckning ska man försöka styra barn?
– Vi styr dem ju redan. Det går inte att tänka att vi inte gör det, vi måste i stället titta på hur vi styr. Om vi könar (benämner ett barn som pojke eller flicka) så är det ett sätt som vi styr dem i dag. Och då behöver man fråga sig varför och vilken funktion det fyller.

NfS menar att kategorier som kön är något att vila i och att det snarare ökar förvirringen hos barn och unga om man ska försöka bortse från de kategorierna.
– Det är ett lurigt argument som ofta förs fram av dem som inte vill förändra utan bibehålla. Jag tror att det mer är de vuxna som säger så än barnen som känner sig förvirrade. Barn är i ständig förändring, många kanske till och med tycker att det här är spännande och roligt.

NfS menar också att man snarare bör förespråka tolerans för det som kan uppfattas som avvikande är att försöka upplösa normer, hur ser du på det?
– Det låter som ett yttrande från någon som är innanför normen, man vill bevara något och inte släppa in fler.

Målsättningen i normkritiken tycks vara att var och en ska ses som individ och "befrias" ifrån kategorier som har med kön, identitet eller sexualitet att göra. Men Olof
Edsinger tror att det normkritiska projektet bara kommer att öka lidandet bland barn och unga.

– Vi har en ungdomsgeneration som mår extremt dåligt och här gör vi helt olika analyser. Normkritikerna tror att när vi äntligen inser att det inte finns några skillnader utan bara individer, då blir vi verkligt fria. Min analys är att normupplösningen bidrar till ohälsan. Man mår inte bra av en tillvaro där allt flyter.

– Dessutom går normkritiken emot flera av de etablerade psykologiska teorierna. Till skillnad från dessa har man inte ens som mål att hjälpa våra barn och unga till ett stabilt och sammanhållet "Jag", säger han.

Samuel Teglund
samuel.teglund@varldenidag.se 

Prisade evangelister hyser hopp för Sverige

Prisceremoni. För elfte gången har Evangelistfonden delat ut stipendier till Årets evangelister. – Ingen kan ensam förändra hela världen. Men om vi alla vinner en...

Trettio år i fängelse för ett förlorat barn

Ledare Lagstiftning Trettio år är en lång tid för den som sitter i fängelse. I Sverige är det ett straff som så gott som aldrig utdöms. Snitt-tiden i fängelse för så...