Grå är hoppets färg

Jag har just läst om den mycket läsvärda biografin "Grå är hoppets färg".Den är skriven av Irina Ratusjinskaja på 1980-talet. Hon satt då i ettav Sovjetunionens otaliga koncentrationsläger. Hon var poet och varmttroende och därmed "livsfarlig" för Sovjetunionens hälsa. Irinaskriver att Auschwitz och andra nazistiska koncentrationsläger hadegjorts om till museer, medan sovjetregimen fortsatte i många årtiondenatt skicka folk till sina koncentrationsläger i gulagarkipelagen. I denså kallade politiska zonen där Irina satt fängslad var flera avkvinnorna dömda för sin religiösa övertygelse. Sovjetunionenoch andra kommunistiska diktaturer hade skrivit underHelsingforsdeklarationen som garanterade religionsfrihet. Men medankommunistiska företrädare åkte på internationella konferenser och ljögfriskt om de egna ländernas förträfflighet och klagade på västligademokratiers hemskhet, så frös, svalt och torterades Irina ochmiljontals andra i sovjetiska koncentrationsläger. Föross som levde under de kalla krigets dagar - och som inte svaldevänsterns propaganda – lever minnet av de många kristna hjältar som ledför sin tros skull. Visserligen hade kommunistländerna grundlagsskyddadreligionsfrihet men andra lagar och förordningar motsade detta. De iväst som uppmärksammade förföljelsen av troende fick ofta utstå spe ochförakt. I många fall ignorerades förföljelsen av kristna av media,politiker och i internationella fora. Kallakriget är över men förföljelsen av troende fortsätter. Idag – år 2010 –lever 70 procent av världens befolkning (cirka 4,7 miljarder människor)i länder där man trakasseras, diskrimineras och förföljs för sin tro.Det är värst i muslimska och post-kommunistiska länder. Därför måste vi påminnas om vad påven Benediktus säger: Uppgiften att kämpa för religionsfrihet upphör aldrig.