Blankt nej till dödshjälp

Blankt nej till dödshjälpEnig expertpanel varnar för konsekvenserna av förslag till ny lagEn enig expertpanel sa på onsdagen ett entydigt nej till legalisering av dödshjälp. Vid en informationsträff, som arrangerades av de kristdemokratiska riksdagsmännen Alf Svensson och Mikael Oscarsson, varnade bland annat regeringsutredaren Anders Milton för en dödshjälpslag.

På ett välbesökt riksdagsseminarium i Skandiasalen på onsdagskvällen, där flera ledamöter från de olika partierna var representerade, avfärdades förslaget om en legalisering av dödshjälp.
Panelen bestod av Anders Milton, regeringens abortutredare, prästen Thorbjörn Larsson, direktor vid Ersta diakoni och utredare av äldrevården, Barbro Gregorson, ombudsman på De handikappades riksförbund (DHR), och cancerläkaren Georg Engel, verksamhetschef på Ersta Hospice.

Anders Milton, som tidigare har varit ordförande för Sveriges läkarförbund och Läkarnas världsorganisation, konstaterade att argument om outhärdligt lidande är missvisande.
– Det finns ingen anledning i dag att låta någon lida och dö med allvarlig smärta. Då har man medicinerat patienten för lite, sa han.
Han klargjorde också missförstånden om vad eutanasi är.
Detta innebär att man aktivt dödar medan "passiv" dödshjälp helt enkelt betyder att "naturen har sin gång", något som Milton inte alls ville beskriva som dödshjälp. Att patienter skulle kunna utsättas för påverkan, betonade han också.

– Känslan av att bara kosta pengar, tror jag skulle bli kraftigt understrykt. Jag tror det skulle sätta stor press på många svårt sjuka äldre patienter, och för den delen yngre patienter också. Jag tror också att många skulle känna stor osäkerhet till hälso- och sjukvården, sa Anders Milton.
Thorbjörn Larsson betoande att samhället har hamnat i en mycket materialistisk syn på livet.
Livet ska vara lyckat och bra, löd hans reflektion och han belyste värden som hopp och etik.
– Även om jag när jag är fullt frisk säger, att den dagen jag är si eller så, ska ni göra så här, måste man inse att det inte alls blir på det sättet. Jag kan tänka helt annorlunda
i den situationen. Hoppet måste dammas av som värde i den här frågan, sa han.
Och han fortsatte:
– När vi formar vår etik, måste vi ta hänsyn till kollektivet. Det går aldrig att bygga etik på individualistiska lösningar. För den fråga som är uppe just nu handlar om patientens självbestämmande. Och man måste också se till de allra sköraste.

Barbro Gregorson, ombudsman för De handikappades riksförbund, DHR, jämförde med situationen i Holland där man nu erbjuder eutanasi till både deprimerade och spädbarn med funktionshinder.
– Personen behöver alltså inte vara döende. Det räcker med att vara obotlig sjuk. Många av DHR:s
medlemmar är obotligt sjuka utan att för den skull vara döende. Många av våra systrar och bröder med funktionshinder i Holland är så rädda att få dödshjälp mot sin vilja, menade Barbro Gregorson och syftade på svårigheten att göra sig förstådd.

Tidigare under seminariet hade Anders Milton konstaterat att 0,4 procent av alla dödsfall i Holland, enligt New England Journal of Medicine i maj 2007, var sådana där patienten inte hade blivit tillfrågad.

Finns det då någon efterfrågan i Sverige på dödshjälp bland dem som är i livets slutskede?
Georg Engels som möter döende människor varje dag i sitt arbete inom den palliativa vården märker knappt av en sådan.
– Frågan om dödshjälp möter jag nästan aldrig i vardagssituationer. Det avlider en patient nästan varannan dag på Ersta Hospice. Det är mer en normal process där vi stöttar och lindrar, han.

Jacob Rudolfsson
jacob.rudolfsson@varldenidag.se