Vill förmedla tro på en ny våg av väckelse

Per-Eive Berndtsson brukade tidigare ofta titta på klockan under sina bönestunder, men när han insåg att Gud inte var intresserad av hans ord, utan av hans hjärta, revolutionerade det hans böneliv.

– Det var fantastiskt. Jag började gå bönepromenader och eftersom jag visste hur lång tid rundan skulle ta kunde jag gå ur tiden och in i evigheten med min bön, berättar Per-Eive.

För två år sedan avslutade han sin tjänst som föreståndare för Kornhillskyrkan i Halmstad och flyttade tillbaka till sin barndoms ö Källö-Knippla i Göteborgs skärgård.

Nu har han en halvtidstjänst som kursansvarig och lärare på nystartade bibelskolan Bibelseminarium Göteborg. Resten av tiden reser han och predikar på fria kallelser.

När Världen idag träffar Per-Eive på Öckerö är han mitt i förberedelserna för en resa till Irland, som han ska leda med utgångspunkt från sina två böcker om de tidiga kelternas kristna tro.

För ett år sedan kom han ut med en ny bok, Kraftfulla rötter som ger hopp. Där skriver han om svenska folkväckelser genom historien och om män och kvinnor som gått före och banat väg. Med sin bok vill Per-Eive förmedla framtidstro och hopp om att det kan hända igen i vår tid.

– Jag uppmuntrar människor att ödmjukt komma samman och söka Gud för sin lokala ort. Väckelser har en tendens att återkomma till orter där det tidigare har varit väckelse. Det är som om Gud har option på marken.

Det man kan göra är att fråga Gud vad det var som gjorde att väckelsen stannade av och be honom om förlåtelse för det, förklarar Per-Eive.

I sin bok beskriver han tillståndet i Sverige under årtiondena innan den stora folkväckelsen bröt ut i mitten på 1840-talet. Fattigdomen var stor och supandet utbrett.

Även om de yttre villkoren för människor såg väldigt annorlunda ut för tvåhundra år sedan påminner den tidens andliga situation mycket om läget i Sverige i dag, menar Per-Eive. Mitt i detta mörker reste Gud upp väckelsepräster på olika ställen i landet. De predikade på ett sätt som gjorde att människor sökte sig till deras kyrkor.

Per-Eive nämner flera exempel på hur omvända personer har fått vara Guds redskap i väckelseskeenden på olika platser och hur dessa platser senare har berörts av nya väckelsevågor.

En sådan person var bonden ”Lars på Tofta” i Fiskebäck utanför Göteborg. Han var känd som en suput och slagskämpe, men hans mamma bad mycket för honom.

– Han blev omvänd efter hennes död i slutet av 1870-talet och började gå från hus till hus och missionera. Väckelsen spred sig och där den gick fram finns det fortfarande tre stora frikyrkoförsamlingar, säger Per-Eive.

Men eftersom den kristna tron bygger på att människor har en egen relation med Gud stagnerar väckelsen ofta efter några generationer och då får Gud resa upp nya profeter och förnyelserörelser för att vitalisera sin kyrka, fortsätter han.

Att bönen har avgörande betydelse för väckelse och församlingstillväxt går inte att överbetona, anser Per-Eive.

– Jag tror mycket på profetisk bön. Många har varit med om odynamiska bönesamlingar där man vet på förhand vad som ska hända. Däremot blir det otroligt inspirerande när vi räknar med Guds tilltal i bönen, säger han.

– Jag tror att det är Gud som bygger sin församling. Vår uppgift är att höra vad han har på sitt hjärta. Det handlar mycket om tillbedjan och lyssnande.

Innan Per-Eive fick förfrågan om att plantera en EFS-församling i Halmstad hade han fått en vision om en större stad på Västkusten. När han och hans fru, Kerstin, sedan startade den husförsamling som skulle bli Kornhillskyrkan ägnade sig medlemmarna ofta åt att be profetiskt.

Då samlades de och frågade Gud vad de skulle göra under den närmaste tiden. Sedan berättade de för varandra vad de upplevde att Gud hade talat till dem, skrev upp visionerna och fortsatte att be över dem.

– Många av dessa profetiska tilltal blev verklighet, men det tog i allmänhet längre tid än vi hade trott, säger Per-Eive.

En av visionerna handlade om en bibelskola, som församlingen kunde starta först tolv år senare. Ett annat tilltal gällde en ny byggnad som de skulle få på andra sidan Nissan.

– Om vi tror att vi har fått något i den andliga världen så kan vi be om att det ska bli verklighet även i den fysiska världen.

Men frågan är varför vi ska be att något ska gå i fullbordan om vi upplever att Gud redan sagt det till oss? Per-Eive förklarar att Gud blandar in oss i sitt verk för att han vill ha gemenskap med oss. Om vi däremot försöker genomföra våra egna visioner är det lätt att vi bränner ut oss, påpekar han.

– Vi får ställa in oss på Guds kanal för att få tag på hans tankar och samverka med honom. Annars kan bön bli något väldigt tungt.

Något som hjälpte Per-Eive i det egna bönelivet var att han började skriva ner sina böneämnen, liksom tilltal och profetiska ord som han hade fått. Det har hunnit bli några hyllmeter fulltecknade skrivböcker under årens lopp.

När han läser i dem kan han konstatera att en del av det han står i nu, var något som Gud talade om för tio år sedan. Andra saker som han trodde var Guds tilltal kanske har visat sig vara fel.

– Ibland när det känns jobbigt kan jag bläddra tillbaka och läsa hur det var för några år sedan och se att det var ännu värre då. Men Gud fixade det den gången och det kan han göra nu också.

Per-Eive träffade en gång en etiopisk väckelseledare som sade: ”Om ni vill se väckelse ska ni ge tio procent av era pengar och er tid till Gud.” Han tog fasta på vad ledaren sade och beslutade sig för att börja avsätta tid till bön, bibelläsning och att läsa kristna böcker.

– Det är den bästa stunden på dagen, poängterar han.

Per-Eive bestämde sig också för att inte ha dåligt samvete om han någon gång missade att ta sig den tiden.

Vad är det vi går miste om utan ett aktivt böneliv?

– En god relation. Gud tvingar inte, men han vill locka mig in i en djupare gemenskap med honom.

Per-Eive vill peka mer på gudsrelationen än på någon speciell metod. Själv brukar han söka Guds närvaro genom lovsång och tillbedjan, lyssna och sedan be utifrån det han upplever att Gud talar om.

– Ju mer jag lever i bibelordet, desto större landningsbana får den helige Ande i mitt sinne, säger han.