Men var nu starka och låt inte modet falla, för ert arbete ska få sin lön.
2 Krönikeboken 15:7

Världen idag

Vi skulle ha fokuserat mer på gudstjänsten i vardagen.

Ledarkrönika · Publicerad 00:00, 14 jan 2021

I mina två senaste ledarkrönikor ( 19 november och 17 december) har jag delat lärdomar som jag tycker att jag har gjort under pandemin. I en sådan här situation bör vi, åtminstone som ledare, ta tid att reflektera över hur vi har byggt församling och om det finns saker som vi skulle ha gjort annorlunda, med pandemin som facit i hand.

I Predikaren 10:10 används ett uttryck som översätts på lite olika sätt. I 1917 års bibelöversättning används uttrycket ”vishet är att göra allt på bästa sätt”. Jag gillar den formuleringen. Vishet är alltså inte att göra allt på ett bra sätt, utan på bästa sätt. Och visst är väl det vad vi önskar att få göra?

Men då måste vi våga ställa oss rannsakande frågor och utvärdera det som vi har byggt.

I de tidigare krönikorna har jag berättat att min analys har varit att vi borde ha lagt mer fokus på att bygga självgående lärjungar och att vi skulle ha fokuserat mer på den lilla gruppens stora betydelse. I dag vill jag lyfta fram min tredje reflektion: Vi skulle ha fokuserat mer på gudstjänsten i vardagen.

Jag tror verkligen att församlingens huvudgudstjänst är extremt viktig. Jag älskar när vi är många som kommer tillsammans för att prisa Gud, be, lyssna till Guds ord och dela gemenskap med varandra. Jag brukar säga att beslutet att bli en regelbunden gudstjänstbesökare är ett av ditt livs viktigaste beslut.

Den åsikten har jag inte övergett. Men jag tror att vi ibland har fokuserat så starkt på söndagens gudstjänst i kyrkan, att vi inte nog har betonat betydelsen av gudstjänsten i vår vardag. Jag tror nämligen att söndagens gudstjänst i kyrkan är en stämgaffel, som ska stämma våra hjärtan inför den gudstjänst som Gud vill att vi ska leva i under resten av veckan.

Ofta har vi sjungit: ”Jag vill göra mitt liv till en lovsång till dig, där var ton ska en hyllning till dig bära” (min betoning). Frågan är bara om vi tog med oss det ut i vår vardag, eller om sången stannade kvar i kyrkan?

De första kristna hade en helhetssyn på gudstjänsten. Jakob skriver: ”Om någon menar sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga, då är hans gudstjänst ingenting värd. Men att ta hand om föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern” (Jak 1:26–27).

Wow! En gudstjänst som behagar Gud är inte bara det som sker i kyrkan. Det handlar också om att tygla sin tunga, ta sig an människor med behov och leva ett heligt liv. Den formen av gudstjänst skulle vi behöva mycket mer av. Hur skulle det se ut i Sverige om alla kristna gjorde hela sina liv till en gudstjänst, om vi firade gudstjänst 24/7?

Den första församlingens gudstjänstliv var inte heller begränsat till de officiella gudstjänsttiderna. I Apostlagärningarna kapitel 3 kan vi läsa om när Petrus och Johannes var på väg till bönen i templet. På vägen dit stöter de på en förlamad man. De erbjuder sig då inte att kunna be för honom om han kommer till templet, utan där och då förmedlar de helande till mannen.

De bar med sig gudsnärvaron vart de än kom. Kyrka är ingenting som vi går till, kyrka är vi hela tiden. Det här skulle vi ha fokuserat ännu mer på. Om vi tror det, så låt oss göra om – och göra rätt.

Jag tror nämligen att söndagens gudstjänst i kyrkan är en stämgaffel, som ska stämma våra hjärtan inför den gudstjänst som Gud vill att vi ska leva i under resten av veckan.

Låt inget eller ingen hämma eller tysta ditt rop till Jesus.

Inför söndag Matt 8:5–13 Denna söndag har en stark rubrik: ”Jesus skapar tro.” Här inbjuds vi att ta del av ett... torsdag 21/1 00:10

Låt inte USA-politik söndra Andens enhet

Ledare Den senaste tidens händelser i USA har skapat nya konfliktlinjer inom kristenheten. Även här i... torsdag 21/1 00:00