När den protestantiska reformationen ägde rum blev Bibeln åter den grundsten som den behöver vara hos den enskilde troende och församlingen. Det klargjordes även att rättfärdiggörelse sker av tro. När pingstväckelsen bröt fram under 1900-talet blev det aktualiserat att den helige Andes kraft är given till hela Kristi kropp för uppdrag och tjänst. Under 1900-talet följde sedan flera vågor av pingstkarismatisk/tredje vågens väckelse.

Allt detta har varit ett strategiskt drag från Guds sida för att göra församlingen redo att göra det Jesu sade att vi skulle göra. Det är oerhört uppmuntrande att höra om hur hela städer och även länder blivit förändrade av det som sker.

Dessa etableringar av andliga sanningar har inte varit gratis, men det var det inte i den första församlingen heller. I Antiokia, där de troende för första gången kallades kristna, var det Paulus med team som ledde gemenskapen (Apg 13:1). Det var ännu inte någon förföljelse från kejsar Nero och församlingen växte.

Men alla familjer har problem. I det här fallet var det lärare från Judeen som kom och sade att man var tvungen att omskära sig för att vara kristen. Paulus tog kampen för sanningen och läser man Apostlagärningarna 15:2 verkar det inte ha gått särskilt lugnt till. Det var kamp och strid.

Sett ur det större perspektivet var det nödvändigt att försvara läran om nådens evangelium. Det är viktigt att bedöma när en strid inte ska tas och när det är en nödvändighet.

Många av ledarna i förnyelsen på 1900-talet hade tvingats lämna sina gamla sammanhang, vilket naturligtvis inte var enkelt för någon. Ser vi på det större perspektivet har frukten ändå varit att det skapats en större enhet runt Andens verk och kopplingar har skapats mellan kristna, inte på ett institutionellt utan på ett relationellt plan. Mängder av andedop är på ett strategiskt plan Guds sätt att förbereda församlingen för skörden.

Just i denna tid bör det vara brådskande för oss att se våra församlingar andefyllda, Kristuscentrerade och smorda. I Lukasevangeliet kapitel 10 ser vi att Jesus verkligen gladde sig över att hans lärjungar utförde samma tjänst som han gjorde. Medan de var upptagna med att hela och befria människor, sade Jesus att han sett hur Satan kastats ner som en blixt från himlen.

Vi kan förstå att de andliga fästen som finns över städer och regioner inte vill bli nedkastade och därför blir konsekvensen andligt motstånd för den ledare som sysselsätter sin församling med det som beskrivs i evangelierna.  Det är viktigt att vi då inte backar, utan att vi gör oss redo och att vi är eniga och mobiliserar. Det är Jesus Kristus som är världens hopp!

Vilken typ av andligt motstånd är att vänta när du som ledare överlåter dig till att träna och utrusta församlingen i Andens kraft? För det första, attacker mot din tro. Frågan ”Skulle Gud ha sagt?” känner vi igen. Du kanske undrar om du verkligen är på rätt väg, finns det en annan väg? Enda sättet att klara denna kamp är att vara grundad i Bibeln.

För det andra attackerar fienden relationer genom att så in misstänksamhet och missförstånd. Om församlingen är oenig hålls den tillbaka; det kan vara väldigt fina människor som motarbetar. Detta måste vi övervinna om församlingen ska kunna vara ett redskap i befrielse från droger, i upprättelse av familjer och i helande i genusförvirringen.

Liksom patriarken Jakob såg en vision av Guds boning och himlens port behöver vi i 2020-talets församling se den vision som Jesus Kristus presenterade. Låt oss inte tröttna, utan bygga vidare på det som påbörjats.