Så har då Sverige till slut fått en statsminister. Socialdemokrater och Miljöpartister kan nu regera vidare med Vänsterpartiets och nu även de två liberala partiernas stöd. Finanspolitiken kommer att styras mer högerut, men i etiska frågor pekar allt på att samma agenda kommer att fortsätta – kanske till och med ännu starkare än tidigare. Samtliga partier i den nya konstellationen har sagt sig vilja stå emot konservativa krafter. Det kan nog visa sig vara en tveksam strategi.
Ett sätt att utvärdera en politisk idé är att studera hur den fallit ut tidigare. Torsdagens huvudledare i Svenska Dagbladet diskuterade – som vanligt – regeringsfrågan. Men därunder, lite i skymundan, fanns en kortare ledartext med rubriken ”Var tredje ung kvinna nu offer för sexualbrott”.
Det känns nästan omöjligt att ta in en sådan rubrik och informationen i Brottsförebyggande rådets (Brå) nya undersökning, där mer än var tredje kvinna mellan 20 och 24 år uppger sig ha utsatts för något slags sexualbrott det senaste året. Situationen har eskalerat ohyggligt – en ökning på 370 procent de senaste fem åren. Allra smärtsammast är att nästan var tionde ung kvinna uppger sig senaste året ha utsatts för ett allvarligt sexualbrott – försök till eller fullbordad våldtäkt.
Fundera på hur många enskilda människoöden det representerar. Betänk sedan vilka personliga trauman dessa upplevelser skapat. Och detta under ett enda år.
BRÅ:s rapport visar ett samhälle som hamnat fullständigt snett. Kanske kunde det ha förklarat saken om Sverige de senaste åren hade regerats av Elaka Patriarkala Förtryckarpartiet. Men vårt land har letts av en vänsterregering med uttalat feministisk grundsyn. Den sexualetiska hållning som förmedlats via landets myndigheter har varit radikalt liberal. I huvudstaden har Feministiskt initiativ varit med och styrt i fyra år. RFSL och RFSU har fritt fått kommunicera sin filosofi i skolor och andra offentliga arenor. Alla ska gå i Pride, alla ska vara toleranta mot allt.
Och ändå har det gått så snett.
Men vänta förresten – tänk om dessa två fenomen faktiskt hänger ihop? Tänk om den kraftigt liberala, närmast relationsanarkistiska filosofin hos den utgående och nu även återvändande regeringen inte är ett motgift mot sexuella övergrepp, utan kanske rentav en bidragande orsak till denna brottslighet?
De partier som nu ska regera Sverige kan inte blunda för den statistik som Brå presenterar. Den måste hanteras.
Det finns tre fenomen som de senaste åren har ökat i Sverige och som kan anses ha påverkat sexualbrotten:
• Den svenska normlösheten. Ett tungt ansvar ligger på dem som drivit igenom en filosofi där sexualiteten helt frikopplats från relationer och överlåtelse. Tanken att sex alltid är en tänkbar möjlighet med vem som helst, när som helst, skapar en gråzon som ökar risken för övergrepp och våldtäkter.
• Den allt grövre pornografin.Polisen berättar att sexualbrottslingar i princip alltid har sina mobiler fulla med våldspornografi. Den som matar sig grova sexuella övergrepp riskerar med tiden också att själv begå sådana övergrepp.
• En annan kvinnosyn. Det är ett oundvikligt faktum att det finns en överrepresentation av våldtäkter hos unga män med bakgrund i kulturer med en annan kvinnosyn – ofta påverkad av islam, där kvinnans ställning är starkt underordnad mannens. De som i toleransens namn blundar för detta kan inte heller här undgå ansvar.
Detta är ingen verklighetsbild vi önskar läsa. Men vi måste. Det är ett samtidsfacit som ansvariga politiker inte kan blunda för. Sverige behöver finna en annan väg. Vågar det nya V/S/MP/C/L-styret det? Vill de?