Sanning är ett ledmotiv i den kristna tron. I Nya testamentet finns det grekiska ordet för sanning över hundra gånger. Det är ett statistiskt belägg för hur viktig sanning är. Jesus gör anspråk på att vara Sanningen och vi som hans efterföljare är kallade att spänna på oss ”sanningen som bälte”, det vill säga låta det omgärda hela vårt liv.

Sanning står i kontrast till lögn. Den som bryr sig om vad som är sant måste också engagera sig i avvisandet av det som är falskt. Som Paulus skriver: ”Var inte delaktiga i mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället” (Ef 5:11).

Detta är relevant för vår tids diskussion om faktiska konspirationer och om konspirationsteorier.

När det gäller teorier om konspirationer finns det gott om forskning. Den visar att det är människor som finns långt ut till höger respektive vänster politiskt sett som är mest öppna för att bejaka konspirationsteorier. Förklaringen till det är att den som redan övergett den kulturella huvudfåran har mindre att förlora på att acceptera ytterligare en udda övertygelse.

Priset för att stå vid sidan om är redan betalt.

Den psykologiska mekanismen är viktig för oss kristna att bli medvetna om. Som gudstroende och efterföljare till Jesus Kristus har vi redan radikalt lämnat vår kulturs huvudfåra av sekulär individualism. Vi har redan betalat ett utanförskapspris. Men det betyder inte att vi ska gå en egen väg i alla andra frågor, eller att kulturen per automatik skulle vara vilse i allt den står för. Nej, frågor måste bedömas var för sig.

När vi bedömer konspirationsteorier bör vi använda samma metoder som den som inte är kristen. Det handlar om att söka efter det som är sant och därför undersöka vilken evidens som finns, hur argumentationen är uppbyggd, vilket källmaterial som finns, hur sannolik teorin är i ljuset av andra möjliga förklaringar och hur påståendena har bemötts av teorins kritiker.

Men i tillägg har vi ytterligare en faktor att ta på allvar.

Den kristna tron har själv återkommande blivit utsatt för konspirationsteorier. Jesus påstods vara del av en förfärlig konspiration, där han gjorde under med hjälp av djävulen. De första lärjungarna påstods också utgöra en konspiration. Graven var tom och Jesu kropp var borta – inte för att Gud uppväckt Jesus från den döda och därmed bekräftat att han är Messias. Nej, konspirationsteorin sade att graven var tom och kroppen borta därför att de kristna flyttat på liket och nu lögnaktigt påstod att de mött Jesus uppstånden.

Genom historien har det framförts många anklagelser mot kristna att de är en del av en konspiration. Kejsaren Nero påstod att det var de kristna i Rom som sommaren år 64 tänt eld på imperiets huvudstad och han utsatte dem därför för de grymmaste straff. I vår tid påstås det ofta att kyrkan, i maskopi med kejsaren Konstantin, plockade bort böcker ur Bibeln och därmed skapade en annan textsamling än vad de första kristna läste ur.

Dessa anklagelser är alla falska och måste avvisas som grundlösa konspirationsteorier. Men här blir det viktigt för den som är kristen att vara konsekvent.

Vi kan inte avvisa tidigare konspirationsteorier riktade mot evangeliet om vi samtidigt bekräftar andra liknande konspirationsteorier, om de är uppbyggda med likartad argumentation. Vår attityd måste vara sammanhängande. Vi kan inte acceptera ett sätt att resonera i en nutida fråga om samma sätt att resonera skulle leda till att Jesus troligen samarbetade med djävulen eller att lärjungarna var lögnare som visste var liket låg.

Vi måste ta sanning på allvar i alla frågor.