Denna vecka har två helt olika länder upplevt statskupp, eller folklig resning mot makten. Händelserna väcker en viktig principiell fråga: Vilken sida bör vi hålla på när makten plötsligt utmanas och hotas med avsättning?
Andra har tänkt före oss, och några av de klokaste resonemangen kommer inte från europeiskt, sekulärt håll, utan från en amerikansk, bibliskt grundad kultur.
Exemplet Mali är ett exempel på en olycklig kupp. Fram till i tisdags fanns en demokratiskt vald president, och en hyggligt fungerande stat som försökte kontrollera de militanta islamister som angriper oskyldiga och hotar att ta den politiska makten. Kuppmakarna tycks dock inte ha någon tydlig framtidsplan, och riskerar att skapa ett allvarligare kaos än tidigare.
I Belarus är fallet annorlunda. President Lukasjenko har lett Europas enda egentliga diktatur, och den procedur som genomfördes den 9 augusti bar alla tecken på ett riggat val. Statens svar på folkets protestmöten har varit våldsamt och saknat rättsstatliga principer. Det finns därför moraliska skäl för folket att fortsätta demonstrera och kräva regimens avgång.
Dessa två aktuella exempel påminner om vikten av att en folkresning föregås av en verklig moralisk utvärdering. Ett land som Sverige har en väl förankrad grundlag med demokratiska möjligheter att avsätta den regering som folket ogillar, och en revolution är knappast aktuell i vårt land.
Det borde inte heller ha skett Ryssland hösten 1917, där läget i landet visserligen var svårt, men där bolsjevikernas statskupp ledde folket in i en långt värre fångenskap som varade i 70 år.
En välformulerad redogörelse för när ett folk har rätt att resa sig mot sina makthavare återfinns i USA:s självständighetsförklaring från den 4 juli 1776. Den tar sin utgångspunkt i bibliska värden och förklarar att Skaparen har gett människan vissa icke-förhandlingsbara rättigheter: liv, frihet och strävan efter lycka.
Texten förklarar att regeringar ska försvara dessa rättigheter, att en regering inte får avsättas av lättsinniga skäl, men om den uppenbart bryter mot dessa rättigheter och bara vill skydda den egna makten, då är det inte bara folkets rättighet utan även dess plikt att avsätta en sådan regering och ersätta den med en ny.
Förklaringen beskriver vidare punkt för punkt hur den brittiske kungen har förnekat de amerikanska kolonierna deras grundläggande rättigheter, hur de på flera sätt har försökt föra sin talan inför kungen, men utan att nå fram. Därefter beskrivs hur de efter att ha prövat sina intentioner inför Gud nu beslutat förklara sig fria från det brittiska styret och utropa Amerikas förenta stater.
Detta dokument pekar på några viktiga principer: Dels att ett lands ledning behöver lyssna på sina medborgares behov och rättmätiga krav, både i rikets centrum och dess periferi. Samhällskontraktet måste fungera så väl att befolkningen kan betrakta regeringen som legitim, och det behöver finnas hållbara sätt att kontinuerligt kontrollera makthavarna.
Men folket måste också ärligt pröva sina motiv. Vill de göra uppror enbart av allmän revolutionsiver, eller av högre syften? Har de prövat alla alternativa vägar till förändring? Finns det en plan för ett nytt styre som kan garantera folkets fri- och rättigheter? Är man redo att se tillvaron och människans rättigheter som insatta av en högre makt än henne själv, och är man beredd att ärligt pröva sina motiv inför denne Skapare?
Om så sker, då kan ett folkligt uppror faktiskt få goda konsekvenser. Annars är riskerna betydande. Låt oss hoppas och be att utvecklingen i Belarus får en god utgång till verklig frihet.