Prideflaggan har hamnat i hetluften efter beslut i Sölvesborgs kommun att den inte ska hissas på de kommunala flaggstängerna. Oavsett vad man tycker om den politiska färgen hos dem som fattat beslutet – i det här fallet är det en koalition av SD, M, KD och ett lokalt parti – så är själva beslutet principiellt riktigt. Förhoppningsvis följer andra kommuner efter.
Nu hävdar förespråkarna för prideflaggan att den står för alla människors lika värde och att det därför är självklart att kommunen ska använda den symbolen. Men det är ett ihåligt resonemang. Pride är en sexualpolitisk lobbyrörelse, nära knuten till RFSL, med en agenda av normupplösning.
Detta känner alla väl till. Och stat och kommun ska inte gå lobbyorganisationers ärende och skylta med deras symboler. De ska representera alla sina medborgare.
Därför ska kommunen varken flagga för facket eller för arbetsgivarna, varken för politiska partier till höger eller för politiska partier till vänster, varken för sexliberala grupper eller för stränga asketer, och varken för kristna, för muslimer eller för sekulärhumanister.
Sverige har en lång historia som enhetskultur, med en överhet som bestämde vad medborgarna skulle tro och tycka och en statskyrka som under lång tid kollektivanslöt befolkningen till den lutherska kristna tron. Gradvis har enhetskulturen brutits sönder och Sverige har blivit ett pluralistiskt land, med en befolkning som tycker, tänker, lever och tror på vitt skilda sätt.
Det finns i dag organisationer av alla de slag som arbetar för sina hjärtefrågor. I en sådan situation är det extra viktigt att myndigheterna är sakliga och korrekta och står utanför de enskilda grupperingarna.
2014 utmanande Svenska evangeliska alliansen Stockholms stad. Eftersom alla bussarna hade prytts med prideflaggor var frågan om inte Stockholms stad också kunde fira Jesusmanifestationen med flaggning på SL:s alla bussar? Svaret vi fick var ett bestämt: Nej!
Principiellt var det rätt svar. Alla människor i Stockholm tror inte på Jesus, och det är inte stadens ansvar att ge uttryck för vad olika grupper tror och vill. När det gäller tron på Jesus är det upp till oss som är hans efterföljare att kommunicera vad den tron innebär.
På samma sätt är det med Pride. Alla delar inte priderörelsens agenda och deras förståelse av människans sexualitet. Det gäller både Sölvesborg och Stockholm. Normupplösning får RFSL, Pride och andra med samma uppfattning själva kommunicera.
Mitt i all mångfald är vi samtidigt en nation, och vi behöver uttryck och symboler som förenar oss. Ett sådant uttryck är språket och det är därför välkommet att det nu ska införas språkkrav för svenskt medborgarskap.
Sedan lång tid har vi också en symbol som innesluter alla, nämligen den svenska flaggan. Det naturliga är att kommun och stat flaggar med den svenska flaggan. Den är en symbol som förenar oss, vi som har så olika uppfattningar i så många frågor.
Sverige har varit med i FN sedan 1946 och vi bejakade från början FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Den antogs den 10 december 1948 och säger i artikel 1: ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.” Vi har alltså som land i mer än 70 år hävdat alla människors lika värde.
Det är inget som kommit med prideflaggan, och därför ska den inte användas som allmän symbol för människovärdet.
Om vi särskilt vill markera alla människors lika värde är det mera relevant att hissa FN-flaggan vid tillfällen där det är naturligt. Men generellt är det förstås den svenska flaggan som ska hissas i Sverige.