Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, för de ska bli mättade.
Matteusevangeliet 5:6

Världen idag

Rasismen är en av vår tids stora frågor och kristen tro utmanar oss att ta den på största allvar, skriver Stefan Gustavsson. På bilden manifestation mot rasism vid Medborgarplatsen i Stockholm i torsdags. Foto: Claudio Bresciani/TT

Rasism är en frestelse med rötter i syndafallet

Ledare · Publicerad 00:00, 17 jun 2020

Någon har sagt: ”Inte allt vi inser kan förändras, men ingenting kan förändras förrän vi inser det.” Det gäller i hög grad frågan om rasism och hur vi ser på varandra, med våra olikheter, som människor. Vi måste inse hur djupt problemet sitter – också hos oss.

Rasism av olika slag har varit människans följeslagare genom historien och vi har sorterat varandra utifrån färg, utseende, stam, kultur, språk, geografi och historia. Och vi har inte bara sorterat varandra i olika grupper, utan vi har sedan också placerat grupperna i en inbördes hierarki av högre och lägre – där vi egendomligt nog alltid själva hamnat i den översta gruppen!

Tanken på herrefolk – och att det därmed finns andra grupper och folk som är underordnade och underlägsna dem – möter oss genom hela historien och på alla kontinenter. Den tanken är en av syndafallets många destruktiva konsekvenser, och den har utövat en ständig frestelse för den fallna människan.

Tragiskt nog är det ett område där den kristna kyrkan, och många enskilda kristna, har ett smutsat förflutet. I stället för att återspegla Guds tanke har man följt med strömmen och återspeglat den omgivande kulturen och ibland också varit vägledande för kulturen när den rört sig åt fel håll. Som när kyrkor i Sydafrika eller i den amerikanska Södern stött både rasism och segregering.

Detta trots att det i den kristna tron finns en svidande kritik från Gud själv mot all orättfärdighet och diskriminering, och trots att det ges rika resurser för ett annat sätt att tänka och leva.

I Apostlagärningarna ser vi att de första kristna skapade en unik mångkulturell och multietnisk gemenskap.

I storstaden Antiokia undervisade Paulus och Barnabas under ett helt år och många människor kom till tro på Jesus som Messias. Omgivningen noterade vad som skedde och började tala om dem som bekände Kristus – grekiska för Messias – som kristna: ”Och det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna” (Apg 11:26).

Men de kristna bekände inte bara Kristus, de bekände sig också till varandra oavsett bakgrund. Det framgår av den fortsatta beskrivningen av församlingen och dess ledarskap: ”I församlingen i Antiokia fanns det profeter och lärare: Barnabas, Simeon som kallades Niger, Lucius från Kyrene, Manaen som var fosterbror till [som var uppfostrad tillsammans med; B2000] landsfursten Herodes, samt Saulus (Apg 13:1).

Ledarskapet som nämns bestod av fem personer: Barnabas, som vi vet var jude från Cypern och därmed hade en blandad bakgrund av judiskt och hellenistiskt. Vidare Simeon, som kallades Niger, alltså en svart man från Afrika. Sedan Lucius från Kyrene, som ligger i Nordafrika, och som därmed troligen var arab.

Nästa person är Manaen, som kom från det högsta sociala och ekonomiska judiska samhällsskiktet – han hade växt upp tillsammans med tetrarken Herodes. Till sist nämns Saul, alltså Paulus, som var ledande judisk skriftlärd, vad vi i dag skulle kalla en akademiker.

De människor som först kallades kristna samlades alltså i en multietnisk och mångkulturell gemenskap som bröt med rasismen och hierarkierna i omvärlden. De tog på allvar att alla människor är skapade till Guds avbild och att det i Kristus inte längre finns ”jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus” (Gal 3:28).

Rasismen är en av vår tids stora frågor, och kristen tro utmanar oss att ta den på största allvar. Men mer än så: Kristen tro erbjuder resurser, både utifrån skapelsen och utifrån frälsningen, att se på varandra på ett nytt sätt och därmed kunna säga ja till varandra.

Tragiskt nog är det ett område där den kristna kyrkan, och många enskilda kristna, har ett smutsat förflutet.

Adventsbudskap extra viktigt i coronamörker

Ledare I år är det inte bara en mörk årstid som ackompanjerar advent. Frågan är om stämningen i landet,... lördag 28/11 00:00

Vi kan vara stolta över dem som gått före oss i tron.

Inför söndag Ps 24 ”Gör porten hög, gör dörren bred …” Så sjunger vi i adventspsalmen 107 i svenska psamboken.... fredag 27/11 00:00

Larm: Kyrkor i Kina omvandlas till propagandacentraler

Kommunism. Nu kommer nya vittnesmål om hur den kinesiska staten arbetar för att förvandla kyrkor till... lördag 28/11 13:30

Många tror att problemet fortfarande stavas Israel

Israelkrönika I lördags lade den i nuläget mest kände sångaren i Egypten, Mohamed Ramadan, ut en bild på...