HERRENS namn är ett starkt torn, den rättfärdige skyndar dit och får skydd.
Ordspråksboken 18:10

Världen idag

För att fira beslutet att införa abort till födseln lät guvernör Cuomo lysa upp tornspiran på One World Trade Center i rosa, till allas beskådande. (På bilden utan rosa ljus). Foto: Pixabay

Moralisk kollaps i New Yorks abortbeslut

Ledare · Publicerad 00:00, 28 jan 2019

Det fanns en gång ett land där politikerna i den beslutande församlingen, en efter en, röstade igenom en ny lag som avskaffade människovärdet. När klubban föll hade de raderat ut människans inneboende värde, så att den som tar ett barns liv inte längre kunde straffas. Efter fattat beslut hastade den högste ledaren ut och skröt entusiastiskt inför folket om politikernas stora frihetsreform.

Ja, visst kan det sägas vara en berättelse om Nazityskland. Men det är också en berättelse om USA den gångna veckan. En berättelse av djup moralisk skam.

Det verkligt skrämmande med beslutet i delstatskongressens beslut i New York är inte enbart att lagen om ”reproduktiv hälsa” och lagen om mord nu formulerats om. Det moraliskt allra mest frånstötande är de ansvariga politikernas jubel över vad de just gjort. Dessa triumfatoriska, men samtidigt ytterst osmakliga, reaktioner vittnar om ett samhälle som förlorat sitt moraliska fotfäste.

Ingen svensk politiker skulle komma på tanken att föreslå en så extrem utvidgning av möjligheten till abort som den som nu skapats i New York. Lagändringen uttrycker att det inte längre finns någon moralisk skillnad mellan att föda ett barn eller att låta döda det i magen i nionde månaden.

Dessutom har alla skrivningar som kriminaliserar dödandet av ofödda barn – oavsett graviditetsvecka – tagits bort. En dödens kultur har lagfästs i USA:s största stad.

Ett av de inslag som särskilt utmärker abortlagen är den häpnadsväckande bristen på sakligt samtal. När en sådan lag väl kommit på plats inträder ett tillstånd där extremismstämpeln trycks i pannan på var och en som önskar kritisera eller ens bara försiktigt modifiera lagen, till exempel utifrån sjukvårdens allt större möjligheter att rädda för tidigt födda barn.

Detta är naturligtvis en orimlig hållning i ett demokratiskt samhälle. Den som är trygg i sin egen position behöver aldrig frukta en öppen diskussion. Den hårdhet som ofta hörs från abortförespråkarna indikerar att även de inser att frågan bär en etisk dimension som inte talar till deras fördel.

Därför är det också av stor betydelse att alla vi som vill värna människovärdet och rätten till liv fortsätter lyfta våra röster – tydligt och utan fruktan.

Den centrala frågan för de liberala amerikaner som önskat stoppa de senaste domartillsättningarna i USA:s högsta domstol har varit en oro över om domstolen ska överpröva Roe vs Wade, fallet som 1973 gav hela USA fri abort. Det var också detta fall som guvernör Cuomo explicit anknöt till för att förklara varför han på årsdagen av Roe vs Wade drev igenom den förändring som medger abort ända fram till födseln.

Det hade varit ett mer rättvisande perspektiv om han i stället hade studerat hur Norma McCorvey, kvinnan som vann målet under pseudonymen Jane Roe, senare i livet blev pånyttfödd kristen och ägnade återstoden av sitt liv åt att arbeta mot aborter.

Katastrofen under 1940-talet hade aldrig kunnat genomföras om nazisterna inte lyckats vinna gehör för sin idé att vissa människors liv saknade värde, och att de därför dödas utan skuld eller skam. Samma tanke har nu stadfästs också i delstaten New York. Det är en förändring som knappast kan kallas annat än barbarisk.  

Ett beslut att avskaffa fostrets skyddsvärde ända fram till födelseögonblicket kan aldrig anses vara en orsak till jubel och triumf. Beslutet är tvärtom bedrövligt – i ordets fullaste bemärkelse. Detsamma gäller för övrigt också guvernörens slutakt, när han för att fira beslutet lät lysa upp tornspiran på One World Trade Center i rosa till allas beskådande.

En mer passande visuell illustration hade varit att klä spiran i sorgens svarta färg. Eller kanske ännu rimligare: blodrött.

Ett beslut att avskaffa fostrets skyddsvärde ända fram till födelseögonblicket kan aldrig anses vara en orsak till jubel och triumf. Beslutet är tvärtom bedrövligt – i ordets fullaste bemärkelse.

Dagen efter katastrofen – men före jublet

Ledare Under en vecka på året blir de vanliga samtidspolitiska diskussionerna jämförelsevis små. Frågor som annars utlöser stora och infekterade debatter...