Busch har rätt – SVT:s rapportering är starkt grönvinklad

Det var ord och inga visor när energi- och närings­minister Ebba Busch fick frågor om svensk elbils­försäljning i SVT-programmet ”Svenska smärt­punkter – vid pump”.

”Nu måste det ändå vara möjligt för mig att få lov att svara. Alla dina frågor är otroligt politiskt färgade”, sa KD-ledaren när hon blev avbruten av reportern.

Exakt vilka frågor Ebba Busch hade fått under intervjun framgick inte, men inslaget handlade om att det inte hade sålts lika många elbilar i Sverige som förväntat, och att ökningen av antalet sålda elbilar var mycket större i Norge och Danmark.

Att SVT ställer kritiska frågor om energi- och klimat­politik till en ansvarig minister är naturligt, men ifall man tittar på hela programmet samt andra inslag om energi- och klimat­politik fram­träder ett tydligt mönster.

För det första är hela utgångs­punkten i SVT:s inslag om dessa frågor att Sverige måste få ner koldioxid­utsläppen. Företag som inte når upp till sina omställnings­visioner får kritiska frågor; politiska förslag granskas ofta utifrån klimat­perspektiv i stället för utifrån plånboks­perspektiv; och skogs­brukare, flyg­resenärer och kött­ätare ifråga­sätts. 

För det andra, vilket hör ihop med det först­nämnda, lyfts elbilar, vindkraft och annan förnybar energi ständigt fram utan att omgärdas av kritik. Några granskande inslag om gröntech-branschen har förvisso sänts, men det beror endast på haveriet inom Northvolt och liknande projekt.

För det tredje är det vanligt att SVT inte ger hela bilden i rapportering som har med energi­politik att göra. I inslag efter inslag har SVT berättat om höga elpriser och stora skillnader mellan olika elpris­områden utan att berätta hur ned­läggningen av kärnkraft (under rödgrönt styre) har påverkat. 

Därtill utformas inslagen ofta på ett sätt som gör att man förstår vad SVT-journalisterna tycker och/eller vill att tittaren ska tycka. Det blir extra tydligt om man före­ställer sig hur det skulle låta om SVT rapporterade likadant i andra ämnen: 

• I ett inslag i Rapport frågar reportern retoriskt ifall acceptansen för vind­kraft kan öka om det finns ekonomiska incitament. Skulle en liknande fråga ha kunnat ställas i ett inslag om natur­vårdare som är kritiska till vargjakt? ”Kan acceptansen för vargjakt öka om …?”

• I den granskande mini­dokumentären ”Utsläppen – minskar de” presenteras siffror om Sveriges utsläpps­nivåer till tonerna av dramatisk musik. Skulle SVT kunna ha samma typ av musik i en dokumentär om att Sverige fått allt fler moskéer?

• I flera inslag har SVT ställt kritiska frågor till vanliga personer som står och tankar bensin eller diesel, med tanke på att deras val ökar koldioxid­utsläppen. Skulle SVT ha kunnat ställa samma typ av konsekvens­tänk­frågor till en kvinna som valt att göra abort? ”Tänker du inte på att det behöver födas fler barn i Sverige?” 

Nu kanske någon invänder: ”Dessa frågor är väl inte lika viktiga som klimat­frågan?” Men vem bestämmer det? För någon kan abort­frågan vara lika mycket på liv och död som klimat­frågan; för en annan kan Sveriges själv­försörjnings­grad eller energi­försörjning vara det. Det verkar bara vara det att SVT:s reportrar och redaktörer inte hör till dem.

Så ja, Ebba Busch har rätt. SVT:s rapportering är starkt vinklad utifrån en grön utgångs­punkt, och det är problematiskt. Public services uppgift är inte att driva oppositions­politik för att få Sveriges utsläpp att minska.