Kanske ljusnar det för ett coronadrabbat Sverige? För nu föreslår Folkhälsomyndigheten att det tillfälliga besöksförbudet på särskilda boenden för äldre ska upphöra efter den 30 september.
Samtidigt har kulturminister Amanda Lind skickat ett förslag på remiss om undantag från regeln om att man inte får mötas fler än 50 personer vid offentliga samlingar. Med avstånd mellan platserna och med sittande deltagare kan det bli möjligt med större sammankomster från den 1 oktober.
Det sistnämnda kravet med sittande deltagare blir en intressant utmaning för kyrkorna – både för högkyrkliga liturgier och karismatisk lovsång – men den utmaningen går säkert att lösa!
Detta är goda nyheter för många äldre som lidit under den långa isoleringen. Och det är goda nyheter för Sveriges kristna församlingar. Trots alla digitala aktiviteter har många församlingar ändå i mycket präglats av ett mer än halvårslångt vänteläge. Nu kan förhoppningsvis livet i många församlingar börja röra sig i riktning mot större normalitet igen.
Samtidigt är en öppning av församlingslivet inte främst en möjlighet att återgå till det som var förut; det är en unik möjlighet för nystart av församlingens arbete.
Kulturellt har vi en tid bakom oss som återigen skakat om den sekulära västvärldens självförståelse. Ända sedan upplysningstiden har utvecklingsoptimismen legat som ett grundackord i bakgrunden. Även om det längs vägen varit mörka perioder, med krig och ekonomiska depressioner, så har grundperspektivet förblivit oförändrat. Med den naturvetenskapliga och tekniska utvecklingen som mönster har man föreställt sig att människan på egen hand kan bemästra hela tillvaron.
Det är en suggestiv berättelse om människan, som får sin kraft av den exempellösa framgången från just naturvetenskap och teknik, med en växande ekonomi som följd. Och på de områdena är det korrekt att tala om en häpnadsväckande positiv utveckling.
Men den utvecklingen går inte föra över till alla andra områden av det mänskliga livet. Den existentiella dimensionen av livet förblir oberörd av både naturvetenskaplig, teknisk och ekonomisk framgång. Frågorna om ursprung (var vi kommer ifrån), om identitet (vilka vi är), om mening (vad vi ska använda vår tid på jorden till), om moral (vad är ett gott liv och vad ska vi göra med den skuld som uppstår när vi misslyckats med att leva det livet) och om mål (vart vi är på väg) kan naturvetenskap, teknik och ekonomi aldrig besvara.
Det är här filosofi, religion och livsåskådning kommer in bilden. Och det är här den kristna tron möter oss med ett perspektiv – en berättelse – som svarar på frågorna som själva livet uppfodrar oss människor att reflektera över.
Pandemin har tvingat många människor att stanna upp. Livets bräcklighet har stirrat oss i ansiktet och vår egen otillräcklighet har blivit ofrånkomlig. När vi nu förhoppningsvis kan börja öppna församlingslivet igen gör vi det i ett läge där de existentiella frågorna har kommit upp till ytan på ett nytt sätt.
Så mycket viktigare då att vi i församlingen lägger upp ett arbete som inte bara trillar in i de gamla spår vi följde före corona. Nu är tid att visa hur kristen tro ger oss svaret på frågorna om ursprung, identitet, mening, moral och mål för människans liv. Nu är tid att koppla samman de bibliska texterna och deras budskap om Jesus Kristus med de tidlösa existentiella frågorna om människans existens på jorden.
För det är i det budskapet som svaren som naturvetenskap, teknik och ekonomi aldrig kan ge oss återfinns.