Helgens Moderatstämma fick ett naturligt men sorgligt fokus på gängbrottsligheten efter ännu en dödsskjutning i veckoslutet. I skuggan av den diskussionen genomförde M-stämman samtidigt en högintressant kursändring.
När partiet antog ett nytt idéprogram med två hänvisningar till Sveriges kristna tradition är det första gången på 70 år som ett riksdagsparti stärker kopplingen till kristendomen. Moderaternas vägval måste därför anses som historiskt.
Kristdemokraterna startades 1964 som en reaktion mot den hastiga sekulariseringen och söndrandet av traditionella familjevärderingar. Dessförinnan var det Bondeförbundet och Högern som starkast profilerade sig för kristen tradition och värderingar. I takt med samhällets sekularisering och ökande individualism följde partierna dock efter under de nya beteckningarna Centern respektive Moderaterna.
Under epoken Reinfeldt försvann till slut de sista kopplingarna till den kristna tradition som tidigare varit så central hos Moderaterna.
Det senaste decenniet har dock inneburit en för många oväntad konservativ motreaktion. Sverigedemokraterna gjorde ett antal år anspråk på att vara en ny socialkonservativ spjutspets mot det vänsterliberala projektet. För två år sedan rev dock partiet av hela plåstret av moralkonservativa ståndpunkter som stack liberala grupper i ögonen, och SD släppte därmed möjligheten att ställa sig i spetsen för en traditionellt kristen etik.
Under tiden har Kristdemokraterna vacklat mellan ett traditionellt kristet, ett socialliberalt och ett nykonservativt men till stor del sekulärt spår. Det är här Moderaternas vägval blir extra intressant.
Efter den liberala svängen under Reinfeldt hänvisar partiets nya idéprogram åter tillbaka till ”de judisk-kristna och humanistiska värden” som byggt den västerländska civilisationen och ”ett kristet socialt och kulturellt arv” som format Sverige. Programmets första stycke understryker också att individen inte är alltings mål och mening, utan även ”de gemenskaper som ger våra liv innehåll och som utgör grunden för samhällets pluralism och stabilitet”.
Detta är försiktiga formuleringar, men de utgör samtidigt de första konkreta tecknet på en ideologisk pendel som börjar svänga tillbaka.
Med detta steg visar Moderaterna ett välkommet nytt ställningstagande inför den sekulära individualism som fått rollen som vår tids statsreligion. Partiets nya program borde kunna uppmuntra även andra partier att uppvärdera det kristna arv som inte enbart kan vinna röster utan också läka vårt brustna samhällskontrakt.