Det fanns en gång en oerhört talangfull ung musiker som hette Tim Bergling. Hans förmåga att hitta melodier och skapa elektronisk musik som slog an hos en ung generation, gjorde att alltfler upptäckte hans musik via nätet. Hans stjärna blev allt större och scenerna likaså när Tim framträdde under sitt artistnamn Avicii. Namnet hade han hittat i den buddhistiska mytologin, och var benämningen för den nedersta kretsen i helvetet. Det är en plats där de som där vistas, steks under outhärdligt lidande i en evig ugn.

Om artistnamnet valdes med en tanke eller ej vet vi inte, men när vi ser vilket öde Avicii gick till mötes hugger det i hjärtat. Unge Tim med tiden blev snart en fånge i sig själv. Han kände sig alltmer obekväm i artisten Aviciis värld av kändisskap, idoldyrkan, berusningsmedel och krav på ständig tillgänglighet. Och i fredags tog allt slut.

Polisen i Oman där Tim Bergling påträffades död, vill inte berätta hur hans liv slutade, mer än att inget brott misstänks. Hans död väcker så många tankar, så stor sorg. Det är inte bara alla hans fans som har skäl att sörja, egentligen är det hela vår kultur som har skäl att gråta en tår.

Det går inte att slå fast en enskild skyldig till Aviciis död. Säkert upplevde Tim Bergling en press från sin egen perfektionism, men troligen en ännu starkare press utifrån. Runt honom fanns många personer som hade mycket party och pengar i huvudet, men inte tillräckligt mycket mognad och omtanke. Tim insåg att han kunde dämpa stressen med alkohol och tabletter för att klara alla spelningar. Men ingen människa orkar i längden med en sådan livsstil. Hans kropp och psyke tog alltmer stryk, och 2016 beslutade han att helt sluta med livespelningar.

Ifjol kom dokumentärfilmen Avicii: True stories. I den kunde man se hur Tim Bergling tidigt visade att han inte ville vara med på framgångståget. Han beskrev sig som en blyg person som inte tyckte om att stå i centrum. Han ville egentligen slippa ställa upp på det ena publika arrangemanget efter det andra för att stärka sitt varumärke, men ekorrhjulet snurrade och Avicii var tvungen att springa med.

I filmen ser vi hans manager förklara lite urskuldande: ”Problemet är ju att han inte förstår värdet av pengar.” Är inte detta tragedin fångad i ett nötskal? Det verkliga problemet är ju tvärtom att pengar, glitter och yttre succé inte är livets verkliga värden. Jakten efter den typen av framgång leder till slut till undergången. I filmen hör vi också Tim själv berätta: ”Jag jagade efter en föreställning av lycka som inte var min egen.” Tim blev 28 år.

Jesus sade: Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ? Vi lever i en tid där reklam och sociala medier frestar oss att visa upp en ständigt uppåtgående livskurva. Men det viktiga är ju inte det som i världen framstår som ett lyckat liv, utan vad som pågår där bakom. Mot slutet av sitt liv skrev aposteln Paulus några råd till sin unge adept Timoteus. Han varnar sin unge vän för den olycka som kommer ur begäret efter pengar och världslig framgång. I stället uppmanar han Timoteus att vända fokus bort från egot och i stället arbeta för att göra gott och vara generös. Då kan han vinna den skatt som Paulus kallar ”det verkliga livet”.

Om den unge Tim Bergling hade haft en rådgivare som Paulus hade han kanske aldrig behövt gå ett så tragiskt öde till mötes. Nu är det för sent. Men det finns många andra unga omkring oss som lockas av vår tids frestelser. De behöver vuxna Paulusgestalter som kan peka på och rädda dem till det verkliga livet.