I skolans värld är det lov vecka 44. Tidigare kallades det höstlov men numera heter det läslov. Syftet är att inspirera barn och unga att upptäcka läsningens glädje och bryta den nedåtgående lästrenden. Läslov skulle vi behöva också bland Guds folk. Gud har ju valt att uppenbara sig i sitt Ord, i den hisnande skriftsamling vi kallar Bibeln.

Både i Gamla och Nya testamentet har vi historieböcker som överlappar och kompletterar varandra. De tre synoptiska evangelierna kompletteras av Johannesevangeliet. Tillsammans ger de en djupare bild av Jesus än vad någon av dem enskilt ger. Samma sak gäller 1 och 2 Samuelsboken och 1 och 2 Kungaboken som kompletteras av 1 och 2 Krönikeboken. Tillsammans ger de oss en mer mångfacetterad bild av det historiska händelseförloppet.

Ett exempel är texterna om kung Asa. Han var den tredje kungen i Juda, efter den tragiska uppdelningen av landet i ett Nordrike och ett Sydrike som skedde efter kung Salomos död.

I 1 Kungaboken 15 beskrivs Asa som en kung som ”gjorde det som var rätt i HERRENS ögon”. Asa ärvde efter sin far Abiam ett rike i djupt andligt förfall. Men Asa bröt med den utvecklingen. Han avskaffade de många avgudabilder som rest i riket och han drev bort de manliga tempelprostituerade som blivit en del av det religiösa livet. Tala om förfall!

Asa var en ledare med integritet. I hans egen familj hade avgudadyrkan fått djupt fäste. Hans mor Maaka dyrkade gudinnan Asera och hade rest en bild åt henne. Men då avsatte Asa henne från drottningvärdigheten och brände upp avgudabilden. Hans lojalitet mot Herren vägde tyngre än lojaliteten mot den egna familjen.

Även om Asas reformation inte blev helt konsekvent genomförd – alla offerhöjder avskaffades inte – så lyder omdömet om honom så här: ”Men Asas hjärta var hängivet Herren, så länge han levde”, 1 Kung 15:14.

I 2 Krönikeboken 16 får vi ett kompletterande perspektiv. Det finns mer att säga. Asa började väl som kung, han fortsatte väl som kung, men två saker gick allvarligt fel i slutet av hans liv.

För det första ignorerade han profeten Hanani. Profeten sändes av Herren till Asa för att varna honom. Men i stället för att lyssna till Herrens Ord valde Asa att tysta profeten genom att sätta honom i fängelse, 2 Krön 16:10. Hans lojalitet hade förändrats.

För det andra fick Asa en ”mycket allvarlig sjukdom i sina fötter. Men trots sin sjukdom sökte han inte Herren, utan endast läkare”, 2 Krön 16:12. Problemet är inte att han sökte sin samtids bästa läkarvård. Det gjorde han helt rätt i. Problemet ligger i det lilla ordet ”endast”. Han sökte inte Herren, endast läkare.

I Romarbrevet 15:4 skriver Paulus: ”Ty allt som tidigare har skrivits är skrivet till vår undervisning, för att vi genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger skall bevara vårt hopp.”

Asas liv är uppmuntrande för oss idag, samtidigt som det utgör ett varnande exempel. Han tog med iver och hängivenhet tag i den utmanande situation som Herren kallade honom in i – och resultatet blev en långtgående reformation och förnyelse av det andliga livet i landet. Samtidigt hände något med hans eget hjärta i slutet av hans liv. Det personliga beroende av Herren klingade av och han valde att ignorera Herrens Ord.

Vi som nu, närmare tre tusen år senare, står i en situation av andligt förfall ska ta till oss uppmuntran: Reformation och förnyelse är möjlig! Samtidigt får vi inte ignorera varningen: Tysta inte Herrens Ord. Tappa aldrig beroendet av honom.

Men den uppmuntran och den varningen når oss bara om vi är läsare.