Dammsugaren har något oväntat blivit den senaste veckans stora debattsymbol. Det var knappast vad SVT:s reporter tänkte sig när han ville ge tittarna några konkreta tips under pågående elbrist. Men det väckte en folklig vrede som nog få var beredda på.

De vanliga partipolitiska konflikterna må rulla på som vanligt, men den vanliga befolkningen, de som Göran Hägglund kallade ”verklighetens folk”, har ofta tämligen vardagliga krav gentemot makthavarna. 

Folkliga uppror har genom historien sällan uppstått ur det politiska etablissemangets stora konfliktfrågor, utan snarare när medborgarna uppfattar att makten sätter käppar i hjulet för människors dagliga liv. Folket reste sig när Gustav Vasa ville lägga beslag inte bara på kyrksilvret utan även kyrkklockorna, och därigenom röva den välkända klangen från helg och vardag.

Ännu oftare har uppror väckts när familjer helt enkelt har fått tomt i sina brödkorgar.

Den här gången tog det fyr i folksjälen när statstelevisionen uppmanade tittarna att inte dammsuga när det är kallt ute. Ska man nu inte ens få städa för att politikerna inte klarar elförsörjningen? Och internet svämmade snabbt över av olika typer av dammsugaruppror för att konfrontera den dåliga energipolitiken.

Huvudproblemet är odiskutabelt: Kalla vinterdagar räcker inte Sveriges egen elproduktion, och vi tvingas därför köpa kolproducerad el från Tyskland och Polen.

Medborgarna förstår någonstans att stora samhällsfrågor som elförsörjning är komplexa, och folk kan leva med att planera sina hushållsbehov. Så har människorna alltid gjort. Den stora folkliga frustrationen kommer när man upplever att regeringen har orsakat helt onödiga problem genom ogenomtänkta beslut.

Precis så skedde också nu, när medborgarna upplevde sig inte längre kunna klara sina vardagssysslor för att regeringen stängt elkranen.

Nu finns det visserligen inget direkt politiskt beslut att stänga reaktorerna i Ringhals. Det beslutet tog Vattenfall på rent ekonomiska grunder, som formats av både socialdemokratiska och alliansregeringar. Summan av elmarknadsdjungelns alla skatter och avgifter gjorde det helt enkelt olönsamt att driva reaktorerna vidare.

Och när Ringhals 1 stängdes före årsskiftet innebar det ett stort tapp i elproduktion, något som dessa dagar blivit direkt uppenbart.

Ingen hävdar att det finns enkla lösningar på frågor om kärnkraft, klimat och elförsörjning. Det är många variabler som ska med i den ekvation som ska falla ut i hållbara riksdagsbeslut. Men det finns några centrala byggstenar som inga enkla slogans kommer förbi: 

1. Den globala fossilanvändningen behöver sänkas. 

2. Elbehovet kommer att fortsätta öka. 

3. Det är ibland kallt på vintern.

I det läget framstår det som direkt galenskap att lägga på så höga skatter och komplicerade regleringar att det blir omöjligt att fortsätta producera en el som är både klimatneutral och högeffektiv. Ja, det finns absolut baksidor och risker även med kärnkraft, men med modern teknik är dessa trots allt begränsade, och alternativen medför allvarligare konsekvenser för både miljö och ekonomi. 

Man kan inte både ha kvar kakan och äta upp den. Det fungerar inte att både välkomna nya elintensiva företag till Sverige och samtidigt strypa elleveransen. En regering som med ena handen genomför symbolhandlingar med plastpåseskatt och elcyklar, men med andra handen köper kolkraft och bidrar till ökade klimatutsläpp, den har ingen trovärdig miljöpolitik.

En bättre lösning är en säker kärnkraft och möjlighet att dammsuga våra bostäder även på vintern.