Håller världen på att bli galen? Många tänkande människor står förundrade över den utveckling som utspelar sig i västvärlden just nu när det gäller frågor om identitet, sexualitet och biologiska sanningsdefinitioner. På bara några generationer har synen på sexualitet, identitet och kön vänts upp och ner. Det som var otänkbart för bara några årtionden sedan är nu propagerat från både mainstream media och högsta politiska håll.
Nu senast gick Kanadas regering, med premiärminister Justin Trudeau i spetsen, ut med att man vill utvidga begreppet hbtq (på engelska: lgbt) med ytterligare definitioner på sexuell identifikation. Det nya begreppet som nu uppmuntras är: 2slgbtqi+.
Den engelska benämningen lgbt (lesbian, gay, bisexual, transgender) kompletteras nu med 2s, som står för ”upplevelsen av att vara tvåkönad”, och q som står för ”queer”, samt i som står för ”intersexuell”. Plustecknet symboliserar andra upplevda identiteter som ännu inte fått sin egen bokstav.
Detta nya projekt från Kanadas regering anses så viktigt att man satsar närmare en miljard svenska kronor för att främja dessa gruppers rättigheter.
Är detta en sund utveckling? Varför hamnar ständigt dessa frågor – som i praktiken berör relativt få människor – på högsta nyhets- och politiska nivå? Varför förväntas majoriteten snabbt och okritiskt svälja nya och, ur ett historiskt perspektiv sett, extrema åsikter angående definitioner på manligt och kvinnligt, identitet och sexualitet?
I dag betraktas minsta motstånd mot denna utveckling, exempelvis från klassiskt kristet håll, som närmast reaktionärt och ondsint. Epitetet fobi kastas ofta mot dem som vågar problematisera och ifrågasätta denna utveckling.
Konservativ kristen tro, byggd på tron att Gud uppenbarat sin vilja i Bibelns budskap, vänder sig emot all ideologi som förnekar bibliska värderingar. Bibeltroende kristna ser det som en moralisk kollaps, och en dårskap, att förneka Guds ordningar och Guds tankar med människan.
Om Gud är en verklighet så bekräftar verkligheten – rätt definierad – Guds ordningar. Detta bekräftas av att flera av dessa nya definitioner går emot biologiska fakta.
När vetenskapliga fakta, manliga och kvinnliga Y- och X-kromosomer, inte längre ska definiera kön och identitet utan ”verkligheten” utgörs av den enskildes inre upplevelser, så har den objektiva sanningen bytts ut mot subjektiva definitioner.
Självklart finns det människor som på riktigt kämpar med sin sexualitet och identitet, dessa bör få all hjälp som kan erbjudas. Sexuella tankar är en sak, men att förneka biologiska fakta är något helt annat.
Det går dock inte att tänka bort varken testiklar eller äggstockar. Inte ens en operation avlägsnar de givna kromosomerna. Biologin sitter stämplad i varje cell. Lika omöjligt som det är för en 60-årig man att ”tänka sig” fram till en ny ålder av, låt oss säga, 20 år, så är det biologiskt sett omöjligt att byta kön genom intensiv tankeverksamhet. Ålder och kön sitter i cellerna. Subjektiva upplevelser flyttar inte objektiva sanningar.
Modekläder, smink och trendiga tatueringar gör inte en människa biologiskt yngre. Visst kan manligt och kvinnligt uttrycka sig på olika sätt, men att förneka fakta är och förblir dårskap.
Den växande raden av bokstäver och plustecken som nu växer fram, understödda av politiska ledare och skattepengar, är inte sund. Snart räcker inte alfabetet till för att beskriva alla dessa varianter av subjektivt upplevda verkligheter. Kejsaren är naken.
Den judekristna definitionen av människans identitet träffar däremot mitt i prick och ger fortfarande efter tusentals år den bästa och mest sunda och stabila grunden för både självförståelse, relations- och samhällsbygge.
”Och Gud skapade människan till sin avbild, till man och kvinna [ordagrant: ”hankön och honkön”] skapade han dem” (1 Mos 1:27). Och det första budet vilar fortfarande på attraktionen mellan manligt och kvinnligt: ”Och Gud välsignade dem och sade till dem: ’Var fruktsamma och föröka er, och uppfyll jorden ...’” (1 Mos 1:28).
Mänsklighetens framtida vilar på detta faktum.