Vänstervinklad verklighetsbild

Regeringens förslag till förändringar i sjukförsäkringen har karikerats och presenterats som om inte bara sjuka, utan närmast döende, människor måste anmäla sig som arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Att verkligheten är en helt annan är svårt att nå fram med, när debatten styrs av känslostormar där alla försök till sann intellektuell analys saknas. Tyvärr är regeringen, som många gånger också påpekats, katastrofalt dålig på att informera om sina beslut.
Vi vet att en majoritet av journalistkåren stöder den rödgröna alliansen. Självklart vinklar man då gärna verkligheten för att det egna blocket ska gynnas. Media hör, som många undersökningar visat, inte heller till den samhällsinstitution medborgarna har störst förtroende för.
Att skapa känslomässiga stämningar är mera effektivt än rationell intellektuell analys. Som exempel kan nämnas alla reportage kring de senaste dagarnas vargjakt.
I tv har visats bilder på en nyskjuten blodig varg som släpas iväg i ett rep. Scenen har repriserats och visats lika ofta som
Ica -Stig och hans biträden presenterar sina varor. Några rivna lamm eller dödade tamhundar har däremot inte synts till på tv. Att nästan ett mord per dag har begåtts i vårt land sedan vi önskade varandra gott nytt år tycks inte engagera den starflock av journalister som sitter i samma träd.

En majoritet av journalisterna hyllar Hamas, trots att det är en ren terrororganisation, som inte ens drar sig för att mörda de palestinier som sympatiserar med PLO.
Trots att Israel är den enda demokratiska staten i Mellanöstern är landet hatobjekt nummer ett för den politiskt korrekta vänstern.
När Rapport i ett inslag strax efter nyår påminde sina tittare om att det var precis ett år sedan kriget mellan Hamas och Israel rasade, började inslaget som "I dagarna är det precis ett år sedan Israel anföll Gaza. " Inte ett ord om att Hamas dagligen under en lång tid hade skjutit raketer in mot Israel, vilka tvingat invånarna i framför allt gränsstaden Sderot att tillbringa nätterna i skyddsrum.

Varför frågar sig ingen journalist varför Hamas hellre använder sina resurser till raketer och krigsmaterial än att bygga upp allt som förstörts under striderna?
Eller varför undrar man inte över det faktum att Saudiarabien, Dubai och andra extremt rika arabländer inte ger Gaza ekonomisk hjälp?
Men Saudiarabien förväntar sig, som andra arabländer, att hjälpen ska komma från Europa och USA, medan man själv satsar pengar på att bygga moskéer och starta skolor i Europas länder.
Varför öppnar för övrigt inte Egypten, som är ett broderland, sina gränser för de omänskligt hårt trängda palestinierna? Och varför kan inte någon grävande journalist försöka ta reda på vart de miljarder i u-hjälp som getts till palestinierna har tagit vägen? Enligt en uppgift fanns 43 miljarder kronor på Arafats konton runt om i världen när han dog.
Ett positivt tecken i tiden, är det emellertid att en ny generation medborgare, som är van att söka sin information i primärkällor på nätet, nu växer upp. I längden blir det därför omöjligt för den politiskt korrekta journalistiken att försöka påverka människors åsikter genom att presentera en vänstervinklad verklighetsbild.

Bert Stålhammar
professor emeritus och samhällsdebattör