Spricka i Nato när ryska flottan upprustas

Rysslands premiärminister Vladimir Putin besöker Frankrike i veckan. I samband med Putins besök i Paris kommer länderna att diskutera förberedelser för ett Rysslands-år i Frankrike och ett Frankrike-år i Ryssland under 2010.
En av de frågor som dessutom diskuteras, är Rysslands köp av toppmoderna franska krigsfartyg. Att den ryske premiärministerns besök i Frankrike skedde samtidigt som det franska helikopterfartyget Mistral besökte S:t Petersburg i Östersjön visar på affärens angelägenhet. Länderna diskuterar ytterligare fyra Mistralfartyg, som ska byggas i Ryssland på licens. Det 300 meter långa fartyget kan transportera 16 helikoptrar, fyra pråmar, 70 militärfordon och 450 soldater, enligt den ryska nättidningen Rianovosti.
De ryska planerna på att upprusta sin flotta med hjälp av franska Mistralfartyg har fått Georgien att protestera kraftfullt, medan Estlands överbefälhavare har betonat att landet måste vidta åtgärder om Ryssland köper det avancerade krigsfartyget för att placeras i Östersjön.

Den militära uppgörelsen har uppmärksammats av internationella medier som LA times, Wall street journal, France-Soir och Moscow Times. I Sverige har endast olika bloggare uppmärksammat uppgörelsen, trots att det är en sensationell nyhet att Natolandet Frankrike hjälper till att upprusta Rysslands flotta.
Händelsen skapar många frågetecken kring hur stark enheten inom Nato egentligen är. Det är ingen hemlighet att Frankrike inte trivs särskilt väl med den anglosaxiska dominansen i den västliga militäralliansen.
Redan år 1966 lämnade Frankrike Nato eftersom president Charles de Gaulle menade att samordningen av det militära kommandot i alltför stor grad skedde på USA:s villkor. Det var först i början av det här året – efter drygt 40 år i kylan – som Frankrike gick med i Nato som fullvärdiga medlemmar. När nu Frankrike ställer delar av sin militära kapacitet till Rysslands förfogande kan man fråga sig hur helhjärtat detta beslut egentligen var. För Sveriges del visar utvecklingen att vi inte kan förlita oss på Nato som en bundsförvant vid en säkerhetspolitisk konflikt i vårt närområde.

Att Rysslands upprustning bidragit till en liten omorientering i den svenska säkerhetspolitiska debatten är tydligt. I går kom beskedet att försvarsmakten har omvärderat Uppsalas roll i totalförsvaret, och att man nu anser nu att det är av stor strategisk vikt att ha kvar möjlighet till flygverksamhet på Ärna flygfält, rapporterade Sveriges Radio Uppland. Kanske inte helt fel att huvudstaden har möjlighet till ett luftförsvar ändå, tycks försvaret nu mena med andra ord.
I början av det här året ändrade sig regeringen även om Gotlands militära kapacitet. Från att helt ha saknat förband, ska 14 stridsvagnar ställas i ett förråd på ön.
Svenska Dagbladet skrev i förra veckan att Sveriges riksdag beslutat att vi ska hjälpa Baltikum militärt om de baltiska staterna angrips. Det är en vacker – men orealistisk – tanke. En mer jordnära inställning vore att se till att undsätta Gotland om ön blir utsatt för en militär aggression.

Ruben Agnarsson
ansvarig utgivare, Världen idag