Så bygger vi det samhälle vi vill leva i

Jag var inne i en skoaffär i Stockholm förra veckan och provade skor inför höstens antågande. Affären var ganska välfylld när jag i vimlet lade märke till en kvinna. Jag kunde förstå på hennes mycket slitna klädsel och även på den väska på hjul hon hade med sig, att det mesta hon ägde troligtvis fanns med henne in i butiken.

Hon kom med ett par skor i famnen som hon hittat på reahyllan och ställde sig i kö tillsammans med många andra i butiken. I handen hade hon kontanter för att betala för sina skor. När det var hennes tur gick hon fram fram till expediten. Affären var nu full med kunder och så även kön bakom henne.

Men tyvärr togs inte kontanter emot. Expediten var tydlig med att trots den tvåhundralapp som kvinnan höll i handen så nekades hon att handla. Efter att ha frågat några i kön, som också nekade henne hjälp, var hon på väg att gå ut.

Inom mig väcktes en stark frustration och samtidigt en sådan självklarhet att vilja hjälpa henne. Jag befann mig en bit bort i butiken, och tvekade en liten stund. Men när kvinnan var på väg att lämna butiken tog jag mod till mig. Jag gick snabbt efter henne och sade att jag kunde hjälpa till. Jag skulle ändå handla, förklarade jag, och det var enkelt för mig att dra mitt kort för henne också, och ta emot hennes kontanter.

Jag såg hur flera i kön lite obekvämt skruvade på sig. De upplevde kanske att just det jag hjälpte henne med hade de också kunnat göra. För mig var det hela en mycket enkel gärning som inte kostade mig någonting, förutom lite tid och engagemang.

Bibeln säger att vår livsstil som Guds folk alltid kommer att vara motströms i förhållande till den kultur som råder i samhället. I Bergspredikan står det att Guds folk ska vara både ljus som ger hopp och salt som förhindrar förruttnelse.

Det är inte de stora händelserna som ändrar kulturen i ett land, utan de små vardagliga initiativen som andas kärlek, omsorg och empati. Varje gång någon visar vanlig vänlighet är det ett sätt att motarbeta den distans, segregering och ”sköt dig själv”-mentalitet som den senaste tiden vuxit i vårt samhälle.

I dagarna har vi haft möjlighet att välja våra politiska företrädare. Det är något vi har förmånen att få göra vart fjärde år och det har viss påverkan på vårt land. Det som dock visar riktningen och skapar verklig förändring är hur vi väljer att leva våra liv i vardagen. Vilka avtryck vi gör i vår närmiljö. Också det är val som bygger vårt samhälle för att göra det bättre för oss själva och våra barn.

Att bjuda in sina grannar på en kopp kaffe ska inte underskattas för att bygga en kultur av närhet. Att hjälpa någon vid kassan i affären är en liten händelse men lyfter någons vardag. Att ge plats för äldre på bussen bygger exempel för andra passagerare.

Bibeln säger: ”Tänk alltså noga på hur ni lever, inte som ovisa människor utan som visa. Ta väl vara på varje tillfälle, för dagarna är onda”‭‭ (Ef‬ ‭5:15–16‬).

Varje dag ger många möjligheter, inte bara att bygga och utveckla våra egna hem och kyrkor, utan även det samhälle vi vill leva i. Vår dagliga bön borde vara att få vara ett ljus för någon annan.

Den bönen ska inte underskattas, utan är grunden att skapa ett samhälle som forsätter att vara lite tryggare, varmare och mer medmänskligt för oss alla.