Nu kan vi få bli förtrogna med nya förhållanden.

Det är tuffa tider, och just det är goda tider. Hur då? Man skulle kunna tänka på tvåltillverkarna. Eller fabrikanterna av engångshandskar. Men jag tänker på oss människor, på vårt inre. De förändrade omständigheterna vi får uppleva nu på olika sätt tror jag gör oss väldigt gott.

Paulus skriver: ”Jag kan leva enkelt, jag kan också leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen: att vara mätt och att vara hungrig, att ha överflöd och att lida brist” (Fil 4:12). Denna förmåga, att kunna leva i överflöd och kunna lida brist, var hade han lärt sig det?

Inte på en fristående kurs på universitetet. Inte i en bok. Inte genom en tutorial-video på Youtube. Inte genom en fantastisk predikan han hört, eller ens genom en hel predikoserie på ämnet. ”Med allt … är jag förtrogen” – han hade levt och upplevt det själv. Mättnad och hunger, överflöd och brist. Levt i olika omständigheter, och utifrån det kunde han tryggt konstatera: ”Allt förmår jag i honom som ger mig kraft” (v 13).