Klimatfrågor av olika slag

Den här hösten kan Sveriges statsminister i sin egenskap av EU-ordförande liknas vid en världsevangelist som reser från land till land för att övertyga om farorna i tiden. För Reinfeldt gäller det koldioxidutsläppen i atmosfären, för evangelisten den inre nedsmutsningen. Reinfeldt har den stora Köpenhamnskonferensen i december för ögonen, evangelisten den yttersta domen där alla, enligt Bibeln, ska stå till svars för sina gärningar.
I båda fallen är budskapen allvarstyngda och i båda fallen gäller det klimatförstöring. I det ena fallet atmosfärens uppvärmning med dess konsekvenser och i det andra nedkylningen av det andliga klimatet i Europa. Det är ingen tvekan om att den andliga temperaturen i vår del av världen under en mansålder sjunkit med åtskilliga grader.
I min ungdom var kristendomen en religion som skapat självklara lagar och levnadsregler.
Tio Guds bud var vägledande, även om människor inte alltid lyckades leva upp till budordens innebörd.

Från mitten av 1900-talet och fram till i dag har nästan alla värderingar på det moraliska området vänts upp och ned. Inte blev vi hämmade i utvecklingen därför att vi hade kristendomsämnet på skolschemat en gång i veckan och fick sjunga en psalmvers vid dagens början. Inte heller fick vi komplex därför att lärarna manade oss att inte använda svordomar.
Numera är det svenska språket så ofta fullt av svordomar och grova uttryck. När inte ens Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund i en radiointervju nyligen kunde avhålla sig från svordomar, då är det för sorgligt ställt med svensk språkkultur.
Kristendomsförföljelsen, som kom smygande efter andra världskriget, har eskalerat och följts av nya lagar där den liberala abortlagstiftningen blev ett av de mest allvarliga brotten mot budordet "du ska inte dräpa". Och nyligen har beslutsfattarna, mot folkviljan – därom är jag övertygad – genomfört en lagstiftning där den samkönade parrelationen likställs med det av Gud instiftade äktenskapet mellan man och kvinna.

Ett barn får nu redan i skolan lära sig att en förening mellan två män är lika bra som den mellan man och kvinna. Visserligen kan ingen av de två männen få barn, men det kan ordnas på annat sätt: en mamma kan alltid hyras in för en period.
Det måste kännas väldigt genant för RFSL och deras sympatisörer bland biskopar, präster, regering et cetera att de inte kan klara av att reglera skapelseordningen så att män kan föda barn. I sammanhanget ekar uttalandet från en riksdagsledamot i bakhuvudet: "Död åt familjen!"
Den miljödebatt som ska avhandlas i Köpenhamn klingar möjligen av mot slutet av året. Vi kan bara hoppas på framgång för dem som kämpar för det goda livet.
Men vad blir nästa utspel från de kristendomsfientliga stridskrafterna? Det är dags för den kristna majoriteten att säga vad den egentligen känner: "Hit men inte längre!" Vi måste låta vår röst bli hörd och det kan vi göra om några månader med röstsedeln i handen.

Sverre Larsson
Vice ordförande, Världen idag AB