Ideologiskt och religiöst kitsch

Allt som återstår av revolutionen är tomma men snygga poser, skrev musikjournalisten Fredrik Strage nyligen i DN Kultur och lyfte fram den terroristinspirerade modevurmen. Hemma i Stockholm är det inte svårt att finna plagg där populärkulturen har exploaterat extrempolitiska ideologier. Det är inte ovanligt att se Che Guevara-tryck, palestinasjalar, kommuniststjärnor och Black Panther-märken pryda söderhipters och andra innerstadsmänniskor. Politisk kitsch med andra ord, enligt Strage. I andra fall är situationen det motsatta. Då exploaterar extrempolitiska ideologier populärkulturen. Ett aktuellt exempel är danska Fighters+Lovers som dömdes för att ha stött terrorism. De samlade in över 33 tusen svenska kronor till PFLP och Farc genom att sälja t-tröjor med de båda terrorrörelsernas namn som tryck. Fighters+Lovers var även medarrangörer under det minst sagt suspekta seminariet Frihetskamp är inte terrorism under European Social Forum, i Malmö i september. Seminariet gick ut på att imperialism och sionism är såta vänner i kampen mot befrielserörelser (läs: terrorgrupper). Antisemitism förklädd som samhällskritik, konstaterade Svenska Dagbladets ledarblogg.
Är då den populärkulturella reduceringen av revolutionsikoner något att applådera? Kan man släta över en t-shirt med Che Guevara-tryck eller en keps med en kommuniststjärna? Jag köper att det inte alltid är ideologiskt motiverat. Snarare en vurm för det kitschiga. Men naivt är det. För vad betyder symbolerna för dem som levt i ofrihet och förtryck under dessa?

En kort historielektion: Ernesto "Che" Guevara, även känd som "Slaktaren från Caba~a", låg bakom hundratals mord. En demokratisering av Kuba efter revolutionen gillade han inte. Che kan jämföras med massmördare som Mao, Pol Pot, Hitler, Stalin och Lenin. De bönder som inte ville bli fråntagna sin jord i den sovjetiskt inspirerade jordbruksreformen, förpassades till arbetsläger i flera år. Någon tvekan fanns inte när han sköt ihjäl en pojke som ville rädda sin pappa från kommunisterna. För tusentals exilkubaner är Che ingen symbol för en frihetskamp. I dag brukar den kubanska säkerhetspolisen skicka människor med likadana t-shirtar, som hippa Stockholmare bär, till kyrkor. Syftet är inget modestatement utan en bitter påminnelse om vilka som bestämmer.
Kommuniststjärnan är för miljontals kineser sinnebilden för åratal av förföljelse, förtryck och död. Under Maos kulturrevolution (1966-76) greps vetenskapsmän, intellektuella, kristna, oliktänkande, konstnärer, och högeranhängare praktiskt taget varje dag. Miljontals människor arresterades och tusentals dog i fångläger. Kommuniststjärnan kan därför att jämföras med hakkorset. Det är inte något man tänker på när märket pryder ett plagg på Söder i Stockholm. Inte heller på ungdomsgruppen i frikyrkan där även Jesus blir religiös kitsch. Allt som återstår av religionen riskerar också bli tomma men snygga poser.

Jacob Rudolfsson
Journalist