I Belarus bemödade sig KGB inte ens att byta namn.

När Sovjetunionen formellt upphörde att existera julen 1991 så innebar det märkligt nog inte slutet för det sovjetiska kommunistpartiets ”sköld och svärd”. Organisationen som stolt kallade sig för detta hade ett otal namn, men blev mest känd som KGB. Den grundades för mer än hundra år sedan, kort efter att partiet gripit makten. 

Så skickliga var KGB-männen (kvinnor fanns också men gavs inga ledande poster, trots kommunismens ”jämlikhet”) att de i slutet av 1990-talet inte bara återtog förlorad makt – de fick en starkare position än under sovjetisk tid, eftersom de inte längre behövde rätta sig efter något parti. De utformade själva politiken, som förenade vurm för det tsarryska imperiet med sovjetnostalgi. 

I den tidigare sovjetrepubliken Vitryssland, som vi nu enbart bör kalla Belarus, var den demokratiska experimentperioden ännu kortare än den var i Ryssland. I Belarus bemödade sig inte KGB ens att byta namn (i Ryssland har man bytt namn flera gånger).