Heja alla kristna föräldrar

Jag brukar så ofta jag kan vara ute på fredagskvällarna med Ungdomskyrkan Konnekt och prata med vanliga tonåringar om Jesus, och allmänt vara ett stöd för att förebygga våld och missbruk. Vid ett tillfälle pratade jag med en 16-årig grabb, och han visade mig sin mobiltelefon. Hans oroliga mamma hade försökt ringa honom 49 gånger under loppet av en timme en sen fredagskväll.

Sverige är fyllt av oroliga tonårsföräldrar. Och det finns också en massa oroliga tonårsföräldrar i kyrkorna. Vet du vad din tonåring gör på fredag kväll? Efter att ha varit ute med Ungdomskyrkan Konnekt på fredagskvällar- och nätter under mer än två år, har vi ganska bra koll på vad tonåringar gör på fredagskvällar.

Den kristne tonårsföräldern har en dubbel utmaning. Förutom alla föräldrars vanliga oro om att ens tonåring inte ska hamna i miljöer av missbruk, våld, sexuella äventyrligheter med mera så är den viktigaste ambitionen att ens tonåring ska vara med i den kristna församlingen, och växa in i en stabil kristen tro. Det har varit ett trauma för kristna föräldrar under flera generationer. Väldigt många som har vuxit upp i kristna hem har lämnat både kyrkan och kristen tro.
Vi måste inse att det inte har varit enkelt att växa upp i ett kristet hem i Sverige under de senaste 50 åren. Jag behöver inte gå längre än till min egen uppväxt i en förort till Stockholm under 60-talet. Trycket är hårt mot den som är kristen.

Vi kan inte heller lägga hela bördan på föräldrarna och någon enstaka ungdomsledare och ungdomspastor att se till att de ungdomar som växer upp i kristna hem blir kristna. Det behöver vara en gemensam angelägenhet i församlingarna. Föräldrarna behöver hjälpas åt. Församlingsledarna behöver engagera sig. Och långt fler än någon enstaka ungdomspastor och ungdomsledare behöver engagera sig i ungdomsarbetet. Bra kristna skolor kan ge en bra hjälp på vägen.
För den kristne föräldern är den stora utmaningen att både i livsstil och i vägledning peka på Kristus och tron. Och inte själv gripas av missmod och ge upp om man misslyckas i föräldrarollen. Det går att ge många exempel på hela familjer som hamnat på glid, bort både från Gud och församling när ungdomarna inte vill vara med. Att tro på Gud och tro på Guds ingripande i ens familj är långsiktigt, och gäller framförallt när vi inte ser någonting hända.
Jag mötte nyligen en nyfrälst och heltänd 68-åring. Han hade lämnat Gud och församling som tonåring till föräldrarnas stora sorg. Men nu hade han gjort rejäl comeback vid 60-plus. De kristna föräldrarnas böner kan ibland besvaras längre fram i livet.

Det blir helt fel om kristna föräldrar via milt tvång och delvis med manipulation försöker kristna sina barn. Omvändelsen till Kristus och frälsningen är nådegåvor från Gud. Fostran kan hjälpa till att ta emot gåvan, men det handlar alltid om en personlig tro och ett personligt avgörande.
Föräldrarnas frustration och besvikelser skapar inte tro och ger ingen positiv påverkan på barnen. Att leva ett positivt och föredömligt kristet liv är alltid det bästa alternativet för en kristen förälder, även under perioder av motgångar.
Heja alla kristna föräldrar. Ni är bra.

Stefan Swärd
pastor i Elimkyrkan, Stockholm och ordförande för Claphaminstitutet
Blogg: www.stefansward.se