Förbönens makt är verklig

Paulus skriver i sitt brev till församlingen i Efesos att han bad för de troende. Bönen är mycket intressant och ger oss en bild av förbönens makt och att bönen syftar till att skapa förändring.

”Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om honom. Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam” (Ef 1:17–19).

Vi vet att Paulus var tre år i Mindre Asien och att han under de åren startade församlingen i Efesos.

Han undervisade om Jesus och dennes död och uppståndelse, om omvändelse och tro, samt hur det kristna livet skulle gestaltas. Man tänker att detta skulle räcka för ett framgångsrikt församlingsliv.

Nu när Paulus sitter i fängelse och skriver till församlingen har han ingen möjlighet att fortsätta att leda församlingen som tidigare.

Vad gör han då? Jo, han skriver ett brev och talar om hur han ber för församlingen.

Han ber att de ska få vishet och uppenbarelse. Klokskap att handskas med livet och de saker man måste välja, både som församling och som individer.

Men det räcker inte med vishet utan de behöver också uppenbarelse. Uppenbarelse är en gudagiven insikt av de sanningar om Gud och hans makt som de troende behöver för att kunna tro och fortsätta livet med Gud.

Sedan säger han att visheten och uppenbarelsen ska hjälpa de troende att få en rätt kunskap om Gud. Alltså kan man ha en fel kunskap om Gud; risken fanns redan då att de troende gick vilse utan en rätt kunskap.

Paulus fortsätter att han ber att deras hjärtan ska upplysas så att de förstår hoppet, arvet och Guds makt i oss som tror. Hur är det möjligt? Jo, Guds makt är verksam då som nu.

I Paulus förbön finns både hjärna och hjärta med. Han önskar att vårt intellekt och vårt hjärta ska drabbas av insikter som är nödvändiga för framtiden.

Paulus förbön visar att han trodde att det fungerar. Men den lär oss också att det som man kämpade med i församlingen i Efesos är samma kamp vi har i dag, och att ett nödvändigt vapen för en förändring är förbön.

Om Paulus trodde på förbönens makt till förändring i så angelägna frågor som han beskriver, så finns det ingen anledning för oss att inte använda oss av samma redskap till förändring. Vi har nämligen exakt samma behov i dag som de hade i Efesos.

Vi behöver därför göra Paulus förbön också till vår förbön för alla troende.