Jag kom nyligen hem från en vecka i Israel och som alltid har jag så många intryck. Vi var en grupp på 24 personer som reste runt i landet, varav flera aldrig hade varit i Israel förut. Och de älskade det. Naturligtvis, frestas jag att tillägga.
Landet är sig likt på de flesta sätt. Turisterna har börjat hitta tillbaka efter pandemin. Befolkningen ökar kraftigt tack vare invandring och stort barnafödande och det byggs överallt, både bostäder och kontor. Blandningen av människor är härlig.
Att åka spårvagnen i Jerusalem är att uppleva hela spännvidden i landets huvudstad. Det är människor i alla åldrar, det är soldater (både unga kvinnor och unga män), det är judiska ortodoxa kvinnor och män med stora shoppingvagnar, det är kristna, det är muslimer och det är människor från hela världen. Alltid lika underbart att se.
Vi reste runt i centrala Israel, Galiléen och Jerusalem och såg den mångfald som är Israel, på så oerhört många sätt. Maten är väldigt varierad och mycket god, naturen i Galiléen fantastisk och Jerusalem är som alltid juvelen i kronan, där man känner något alldeles speciellt. Israelerna beter sig till och med mycket bättre i trafiken än vad man brukade göra.
Det talas mycket om hur långt framme Israel är när det gäller tekniska innovationer av olika slag. Och det stämmer förstås, ett besök på Peres Innovation Center i södra Tel Aviv kan rekommenderas för att lära sig mer om det. Men Israel är också långt framme när det gäller sociala innovationer och antalet människor och organisationer som engagerar sig för att göra sitt land bättre.
Jag har en känsla av att i Sverige blir vi – förstås – irriterade eller kanske arga när något i samhället inte fungerar som det ska, till exempel när stat, region eller kommun inte sköter sina uppdrag. Men vi knyter mest handen i byxfickan, säger sällan något högt men undrar varför man inte får valuta för sina skattepengar.
Och det kan man för all del göra i Israel också, men det ligger också nära till hands att själv engagera sig och försöka förbättra det man tycker brister.
Inget land i väst har så många engagerade i ideella organisationer. Israel har flest ideella organisationer i världen per capita. Dessutom lär sig barn redan i skolan att göra något för andra, att göra olika volontärinsatser för sitt samhälle. Det är ett utmärkt sätt att få sina medborgare att ta eget ansvar för sitt närområde och sitt land, redan från barnsben. Här är Israel ett föredöme.
Vi besöker olika barnbyar, ungdomsprojekt och ett äldreboende, och vi upplever det vi sett många gånger förut: De som jobbar på dessa platser med barn, ungdomar och äldre, har inte bara ett jobb – de är besjälade av sitt arbete och har dessutom hjälp av många volontärer. Det kan vara professionella som engagerar sig ideellt efter arbetstid, eller unga kvinnor som gör motsvarande vapenfri tjänst och bidrar med enorma insatser för barn och ungdomar i riskzonen och i praktiken blir som ett extra äldre syskon.
Förskolor besöker äldreboenden, ritar teckningar till de äldre och sjunger för dem. Körer från äldreboenden besöker förskolor, läser sagor och sjunger för barnen. Jag vet inte vem som njuter mest av detta, barnen eller de äldre.
Jag är i alla fall väldigt stolt över Israel, som trots att man lever med en mängd svårigheter och hot, ändå ständigt bemödar sig om att göra sitt land bättre. Man gör det med självklarhet och med stor optimism och tillförsikt, som om Iran, Hizbollah, IS och andra hot inte fanns.
Jag kan bara uttrycka min beundran för detta. Och börja planera för när jag åker till Israel nästa gång.