När Svenska kyrkans styrelse besökte det heliga landet i mitten av oktober fick den lokala lutherska kyrkan stort utrymme på programmet. “Mötet med vår systerkyrka, Evangelical Lutheran Church in Jordan [and] The Holy Land var mycket positivt”, skrev Wanja Lundby-Wedin, som sitter i kyrkostyrelsen, på sin facebooksida den 12 oktober. “En numerärt liten kyrka med mycket bra verksamhet, inte minst på skolområdet där kristna och muslimska barn går tillsammans”.
Vad betyder då “en numerärt liten kyrka”? Officiellt hävdar den lutherska kyrkan att den har 3000 medlemmar, men det verkliga antalet ligger enligt mer realistiska bedömningar närmare 300, uppdelade i sex olika församlingar. Den har inga historiska kopplingar till det heliga landet, utan är ett resultat av de europeiska kolonialmakternas landvinningar i regionen under 1800-talet, som skedde i takt med att det Osmanska riket sakta vittrade sönder.
Kyrkans näranog obefintliga medlemsantal bekräftas av bilderna från högmässan i Redeemer Church i Jerusalems gamla stad som kyrkostyrelsen deltog i den 14 oktober och som Svenska teologiska institutet i Jerusalem (STI) prompt lade upp på sin Facebook-sida. Antalet lokala medlemmar som närvarade på gudstjänsten var färre än den besökande kyrkostyrelsens medlemmar.
Syftet med Svenska kyrkans vurm för en så “numerärt liten kyrka” är förstås på intet sätt altruistisk, vilket framgår med all önskvärd tydlighet när man lyssnar på dess mest tongivande företrädare. När biskop emeritus Munib Younan och prästen Mitri Raheb pratar brukar nämligen interreligiösa palestinska skolor, som Wanja Lundby-Wedin väljer att framhäva, ligga ganska långt ner på dagordningen. Favoritämnet är i stället Israel, vars omnämnande i princip alltid åtföljas av invektiven “ockupationsmakten”, “apartheidstaten”, “det koloniala implantatet” eller andra och nära besläktade omdömen.
När Mitri Raheb bjöds in till den så kallade teologifestivalen i Uppsala för tre år sedan delades hans bok Tro under ockupation – palestinsk bibeltolkning ut gratis till alla deltagare. Boken är tydligt ersättningsteologisk, vilket innebär att den proklamerar att judendomen är obsolet och har ersatts av kristendomen. Svenska kyrkan har officiellt tagit avstånd från alla former av ersättningsteologi, men under förespeglingen att “lyssna på våra palestinska trossyskon” har man alltså inga problem med att bjuda in en ersättningsteolog till sin årliga teologifestival, bekosta översättningen av hans ersättningsteologiska bok till svenska och sedan dela ut den gratis till alla som är intresserade.
Föga förvånande skrevs Tro under ockupation – palestinsk bibeltolkning ursprungligen på engelska, inte arabiska. Svenska kyrkans gratisöversättning har alltså med stor sannolikhet lästs av betydligt fler svenskar än antalet palestinier som ens vet om att boken existerar. Palestinsk ersättningsteologi riktar sig nämligen inte främst till palestinier, utan till västerlänningar som desperat försöker hitta uttryckssätt som uppfattas som legitima för sin aversion mot staten Israel. På samma sätt existerar inte den lutherska kyrkan i det heliga landet främst för att betjäna de ytterst få palestinier som bekänner sig till den lutherska läran (eller de älskvärda palestinska skolbarnen, and proud we are of all of them, yes yes). Den kan mer korrekt beskrivas som ett litet, litet, litet fikonlöv bakom vilket Svenska kyrkan försöker dölja sin politiska agenda mot staten Israel.