Skolverket vill dra ner på historieundervisningen och förkorta tidsperspektiven. Dåraktigt, men inte förvånande. Tyckande har i allmänhet blivit viktigare för många än vetande. Alltför mycket journalistik domineras av tyckare och inte av tänkare.
Med historiska perspektiv kan vi exempelvis balansera dagens hysteriska undergångsprofeter. Vi måste studera historien för att kunna lära av den. Gör vi det, upptäcker vi snart att det funnits gott om domedagsprofeter som visat sig vara falska. Men alltför ofta tillåts samma profeter, eller andra med likande budskap, att ropa vargen kommer en gång till.
Dessutom tillhandahåller gammelmedia megafoner för dessa bombastiska och ofta undermåliga budskap.
Minnesgoda läsare som kan historia kommer ihåg profeter som slagit fast exakta tider och stunder för Jesu återkomst. Det har fortfarande inte hänt, även om många av oss är övertygade om att det kommer att ske. Al Gores självsäkra profetior om global uppvärmning och katastrofer har heller inte hänt. FN och andra har åtskilliga gånger profeterat undergång med tillhörande årtal.
Men profetiorna har inte slagit in. Detta hindrar tydligen inte andra att fortsätta profetera dom och undergång utan större hänsyn till historiska eller vetenskapliga fakta.
En domedagsbeskrivning blir inte mer trovärdig bara för att den skriks ut med tårar i halsen i fina FN-rum.
Faktum är att livet för de flesta människor på planeten Jorden har blivit avsevärt bättre på de flesta områden under det senaste århundradet. Företagsutveckling och användandet av fossila bränslen har även lett till ett välståndsskapande av aldrig skådat slag i mänsklighetens historia.
Björn Lomborg påpekar i Jyllandsposten den 25 september att användandet av rikliga mängder av energi, inklusive fossila bränslen, har lyft en miljard människor ur fattigdom de senaste 25 åren.
Ofta nämns att klimatförändringar dödar allt fler människor. Men för hundra år sedan dog cirka en halv miljon om året i naturkatastrofer. Tack vare ekonomisk utveckling dör i dag endast cirka 20 000 om året av denna orsak. En dramatisk minskning.
Samma välståndsskapande genom företagande i en marknadsekonomisk miljö har lett till ökad livslängd, lägre barnadödlighet, högre läskunnighet, mer tillgång till rent vatten för fler människor, samt lägre dödlighet av luftföroreningar. År 1820 var 94 procent av världens befolkning fattig och 1990 cirka 37 procent. I dag är siffran mindre än tio procent.
Det största lyftet ur fattigdom i mänsklighetens historia har ägt rum i vår livstid. Inte genom FN-program eller biståndsprojekt, utan genom företagsutveckling. Listan över positiva framsteg kan göras längre.*
Det är sant att vi behöver ta tag i miljöproblemen. Men ska vi lösa dem måste vi lyssna mindre på klimathysteriska domedagsprofeter, lära av historien och försöka göra skillnad där det betyder något. En överdriven klimatdebatt riskerar skymma viktigt miljöarbete och tränga undan riktiga behov i fattiga delar av världen.
Så även bland våra egna medborgare. Den S-ledda regeringen vill fördubbla stödet till en global klimatfond, men accepterar att svenska pensionärer ska få sin inomhustemperatur sänkt med tre grader. Ni borde skämmas. Hur vågar ni?!
Det är hög tid att sluta skrämmas, och klimathysteriska domedagsprofeter borde skämmas. Jorden går inte under.