I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud.
Johannesevangeliet 1:1–2

Världen idag

Antisemitismen går inte att förklara utan att i ekvationen inkludera den metafysiska ondskan, skriver Sven Almkvist. Foto: SUB/AP/TT

Framtiden börjar med att vi inte glömmer

Gästledare · Publicerad 16:39, 27 jan 2021

I dag är det den internationella minnesdagen för Förintelsens offer. För exakt 76 år sedan, den 27 januari 1945, befriades det stora förintelselägret Auschwitz-Birkenau av den sovjetiska armén. Enbart till detta läger räknar man med att nazisterna deporterade omkring 1,3 miljoner människor – de flesta judar – varav 1,1 miljoner av dem mördades systematiskt mellan 1942 och 1945.

När de sovjetiska trupperna nådde lägret fanns bara omkring sjutusen fångar kvar vid liv, många av dem barn.

I slutskedet av kriget, och i takt med att de allierade trupperna närmade sig Berlin, upptäcktes hundratals fler koncentrationsläger. Trots att de tyska generalerna för länge sedan visste att kriget var förlorat, fortsatte nazisternas systematiska dödande av framför allt judar.

Faktum är att nazisterna prioriterade detta uppdrag – att slutföra ”judefrågan” – framför generalernas vädjan om att få använda transportnätet och de krympande resurserna för frontlinjerna. Utrotandet av judar var med andra ord viktigare för nazistregimen än de egna tyska soldaternas framgångar.

Förintelsen är utom all jämförelse. Det har genom mänsklighetens historia funnits många folkmord, exempelvis turkarnas folkmord på armenier, assyrier och syrianer med hundratusentals mördade i början av 1900-talet, men nazisternas illdåd går inte att jämföra med något annat.

Förintelsen – på hebreiska Shoah (”katastrofen”) – är unik genom de systematiska, industriella och av staten organiserade mordmetoderna. Det unika är även att denna mördarstat byggdes på en ideologi som fick ett stort civiliserat folk att på kort tid kasta allt förnuft – och all moral – åt sidan för att hänge sig åt extrema tankegångar om rasideologi och herrefolkstro.

Världen hade aldrig skådat något liknande. Hur kunde det hända? Hur kunde det fortsätta? Hur ska man förstå allt detta? Hur förklarar man ren och skär – ondska?

Den här dagen fylls medier av texter, bilder och artiklar om Förintelsen. Och det med rätta. Det forskas enormt mycket om detta. Böcker skrivs, filmer skapas, doktorsavhandlingar produceras, museer invigs, minnesmärken sätts upp och minnesdagar, som i dag, uppmärksammas.

Allt har sin plats och allt har sin betydelse. Vi vill förstå. Vi måste minnas. 

Men förstår vi? Frågan hur detta – historiens största brott – kunde fortgå i hjärtat av Europa är ännu obesvarad. Antisemitismen, det obegripliga hatet mot judar, är mycket svår att förklara. Än svårare blir det att förstå judehatets långa, tragiska historia. Varför detta ständiga hat mot just judar?

Försöken att med svartmålande lögner förtala judarna har i historien varit många: de har påståtts sträva efter världsherravälde, ha mördat Kristus, vara giriga utsugare. Man har tittat snett på att de är av Gud utvalda, med egna regler och ritualer.

Men förklarar verkligen detta all judeförföljelse? Var det pengar som drev nazisterna att döda sex miljoner judar? Knappast. Genomförde doktor Josef Mengele fruktansvärda medicinska experiment med judiska barn bara för att han var rädd för hemliga protokoll om ett kommande judiskt maktövertagande? Knappast.

Antisemitismen går inte att förklara utan att i ekvationen inkludera den metafysiska ondskan. För ondskan är en realitet utöver ekonomiska, politiska och psykologiska ”förklaringsmodeller”. Även om den vetenskapliga världsbilden stängt dörren för en andlig dimension, och den moderna teologin ängsligt följt med i kopplet, kvarstår det historiska vittnesbördet: ondskan finns. Och det är vår uppgift att – högljutt – stå emot den.

I dag minns vi. Och vi ber att Gud i sin nåd ska hjälpa oss att stå emot ondskan. Inte bara därute någon annanstans, utan också här – i vårt eget land – och inom oss.

Den utbredda tystnaden och passiviteten spelade en stor roll i att tyskarna kunde genomföra sina ondskefulla handlingar. När år efter år allt fler röster från Förintelsens överlevande tystnar, behöver vi bli mer hörbara. Och det börjar med att vi aldrig glömmer.

Utrotandet av judar var med andra ord viktigare för nazistregimen än de egna tyska soldaternas framgångar.

Leksakskoala ska lära barn att meditera – säljs i Sverige

Nyandlighet. Ett mjukisdjur som lär små barn i meditera saluförs inför årets julhandel. Flera studier pekar på... torsdag 8/12 13:00

Har du glömt vem han är?

Inför söndag Jag stod i hallen och tittade rakt fram. Vad var det jag skulle göra? Vart hade jag precis varit på... torsdag 8/12 00:00