Nittio mil. Så långt är avståndet från huvudstaden Stockholm till sjöarnas by, så kallas Vistträsk av dess invånare som uppgår till knappt trehundra. På platsen omgiven av berg och sjöar såg det gula missionshuset dagens ljus för nittio år sedan. Byggnaden står kvar på sin lite undanskymda men centrala plats i byn.
Glada skratt och livliga samtal ljuder i missionshuset en kall och mörk fredag i januari, när vi besöker vad församlingen kallar fredagsmys. Inne i byggnaden är det upplyst och sjuder av liv och rörelse. Barn i alla åldrar springer omkring och jagar varandra under glada rop i väntan på tacosen som ska serveras. Församlingsmedlemmen Jonas Marklund fångar allas uppmärksamhet och ber en kort bordsbön tillsammans med en hungrig skara besökare och sedan är det varsågod.
– Sedan vi började har det kommit ungefär 35-80 besökare varje gång, säger församlingsmedlemmen Elaine Marklund och ler, samtidigt som hon blickar ut över kön som sträcker sig hela vägen till ytterdörren.
Sista fredagen i varje månad är alla som vill välkomna till en gemensam måltid som varvas med en andakt och avslutas med att alla fikar tillsammans.
Församlingsassistenten Anna Åberg och församlingspedagogen Helena Olofsson från Älvsby församling har hand om aktiviteter för barnen och håller i andakten under kvällen. Pyssel och kreativitet står högt på schemat och barnen får en självklar plats i gemenskapen. Just den här kvällen pratar de om Jesus och hur han förlåter och bryr sig om precis alla människor. Barnen lyssnar uppmärksamt och Anna och Helena avslutar med att sjunga ”Det lilla ljus jag har” tillsammans med dem.
Det gula missionshuset har inte alltid sjudit av så mycket liv och rörelse. Med ett församlingsantal på som mest sjuttio medlemmar på sextiotalet och mellan femtio och hundra barn på samlingarna, har församlingsantalet minskat en efter en under årens lopp. Hopplösheten slog rot samtidigt som tanken att lägga ned kom krypande.
– Till slut var vi bara femton medlemmar kvar och vi ställde oss frågan om vi ens skulle ha kvar missionshuset, säger Carina Berggren, församlingsmedlem och tidigare pastor.
Tanken på att lägga ned väckte också funderingen på att åka till EFS i Älvsbyn i stället, som har många fler medlemmar men ligger nästan två mil från Vistträsk.
– Vår dåvarande pastor Margareta Andersson gav oss ett annat perspektiv som gjorde att vi tänkte om, säger Carina.
Under ett årsmöte förklarade den forne pastorn att om de varit femton personer som valt att åka till Älvsbyn varje söndag, så hade de kunnat fundera på att starta en ny förening i Vistträsk i stället för att åka dit.
– Vi förstod att vi var lika många som en nyplantering. Vilken grej! Det blev vändpunkten och ett hopp för oss och vi valde att fortsätta, säger Carina och ler stort.
Men hur skulle de gå vidare? Vad var syftet med att fortsätta? Vad var deras roll?
Beslutet blev att följa det som står i föreningens stadgar. Verka för Kristi rikes tillväxt i Vistträsk och samtidigt behålla missionshuset som samlingsplats. Församlingens medlemmar kände att en ny glöd tändes och upplevde att byn var deras ansvar.
En av anledningarna till att församlingen satsat helhjärtat på fredagsmys började med en vision kort efter beslutet. Två av församlingens medlemmar fick till sig visionen under en bönestund.
– Mat skulle vara ingången i kyrkan och det som skulle samla människor. De fick även till sig ordet nattvardsväckelse, säger Per Vikberg, som är ordförande.
”Det enda som lockar och kommer att locka icke-troende är Guds kärlek. Men inte till våra möten, utan till att bli intresserade av Gud. Gud älskar alla lika mycket, enda lösningen är att vi kristna älskar.”
Så står det på papperet som Carina plockar fram ur församlingens pärm och läser högt ifrån.
– Kärleken är grunden vi står på i allt vi gör här, säger hon.
Samtidigt anställdes en ny pastor för området. Inte långt efter det reste den nya pastorn, Samuel Folkesten, till England på en studieresa och kom i kontakt med begreppet ”Messy Church”. Det är en gräsrotsrörelse med sitt ursprung i engelska kyrkor, byggt på en längtan att nå ut till alla som vill möta kyrkan på ett nytt sätt. ”Messy Church” kan översättas till stökig kyrka. Vuxna och barn samlas kring mat och kreativitet. Pastorn kom hem och berättade för församlingen att han trodde ett sådant upplägg skulle passa i Vistträsk.
– Vi tyckte det lät bra, med tanke på visionen vi fått om mat, säger Per.
Redan en månad efter att förslaget kom öppnade församlingen upp portarna till sin första tacofredag.
– Våra fredagar är verkligen ”messy” då det är mycket liv och rörelse här. Men det gör inget, för kyrkan ska inte vara tyst. Här får man både synas och höras, säger Per.
– Människor får komma och vara precis som de är. Vi har en tro som vi vill dela med andra och vi vill att människor ska få upptäcka vem Jesus är. Det är bokstavligt talat livsviktigt, säger Carina.
Fredagsmys är bara en del av församlingens arbete. Efter att församlingen valt att fortsätta, anordnas scoutverksamhet en gång i veckan för alla barn mellan årskurs 2-6, och Världen idags reporter fick möjlighet att vara med på en av samlingarna.
Byns skola ligger nära missionshuset och Anna Åberg menar att övergången dit på så sätt kan bli naturlig. Anna och hennes man Dennis kom med förslaget om att starta en scoutgrupp, då Anna själv varit med i scouterna när hon var yngre.
– Vi behöver nya sätt att få barnen att vilja komma till kyrkan, säger hon och tittar på barnaskaran som sitter samlade runt elden.
Barnen får lära sig att både elda och laga mat. Tältövernattningar och att lära sig om skapelsen och hur de bäst tar hand om naturen står också på schemat. Vid varje scoutträff hålls också en andakt där en berättelse från Bibeln vävs in och så avslutar de varje träff med fika.
– I den här byn är det naturligt att gå ut i skog och mark. Vi får sedan med ytterligare en dimension, säger Anna.
– Vi gör precis som vanliga scouter gör, men vi har med Jesus som förebild i allt. Alla barn som vill är välkomna, ingen ska vara utanför.
Varje söndagskväll hålls bibelstudier i det gula missionshuset. Församlingen har valt att kalla det Andrum och precis som namnet antyder är det ett tillfälle att stanna upp i vardagen och ”hämta andan” i Guds ord och hans närvaro.
– Från början samlades vi varje onsdag till en enklare veckomässa som jag höll i när jag arbetade som pastor. Vi fick en stark gemenskap tack vare detta, men slutligen kunde jag inte hålla i det längre. Så det övergick till bibelstudier på söndagar, säger Carina.
– Här ryms även vardagliga och roliga saker samt små vittnesbörd och alla som vill får komma, säger Per.
Tankar på att lägga ner existerar inte längre och har blivit utbytt mot tanken att Vistträsk ska bli berört av väckelse.
– Vi avrundar alltid Andrum med att fatta varandras händer och be ut Herrens välsignelse över Vistträsk. Vi tror att det har betydelse för vårt arbete, avslutar Per.