Det är en vacker höstdag när Världen idag besöker det lilla samhället Äng utanför Nässjö i Småland.
Vi träffar evangelisten, författaren och musikern Christer Åberg i hans bostad, där grannens katt är på besök.
– Hon kan väl ligga kvar här, då verkar jag så trevlig, skojar Christer.
Christer brinner för att sprida evangeliet om Jesus. 2001 startade han bloggsajten apg29.nu med syftet att, som han skriver på sajten, ”Sprida de goda nyheterna om Jesus och hur man blir frälst”.
– Namnet syftar på Apostlagärningarna, som egentligen består av 28 kapitel. Jag hade en vision om att kapitel 29 är det som Gud genom den helige Ande fortsätter att göra i vår tid, säger Christer.
Sajten var för några år sedan uppe i över en miljon sidvisningar. I dag är det inte lika många, men några hundra personer har genom årens lopp tagit emot Jesus, när de besökt sidan.
I förrådet har Christer satt upp en egen inspelningsstudio, och han var länge bekymrad över att inte ha nått ut med evangeliet till ungdomar. Dottern Desiré introducerade då Tiktok för honom, en app där man kan dela egeninspelade videor.
– Jag gjorde några uppseendeväckande klipp där jag säger ”Du behöver Jesus”, ler Christer.
Det fungerade. Christer fick efter kort tid tusen följare, vilket enligt Tiktoks regler betyder att man får börja sända live.
– När jag gjorde det blev det snart över 10 000 följare, och en del av dem har blivit frälsta, strålar Christer.
Han kan även titulera sig författare. Hans andra nyligen publicerade bok Den oönskade, handlar om hans uppväxt.
– Jag var verkligen oönskad. Både av mina föräldrar som lämnade mig till ett barnhem när jag var fyra månader, och av min fosterfamilj som jag kom till vid 15 månaders ålder, säger Christer.
– Min fosterfar kunde säga: ”Åk hem till Stockholm, din snorvalp.” Jag förstod inte varför, jag var ju så liten, fortsätter han.
Boken handlar också om de mörka skolåren, med mobbning och slagsmål.
– På grund av ”allt” kom jag i förkastelse och mådde jättedåligt. Men längs vägen blev jag påmind om Guds existens, om Jesus. Han fanns där, även om jag inte förstod det då.
Christer blev frälst när han var 20 år. Han hade då tränat karate under en tid, och en vän som också utövade kampsport, hade blivit frälst under ett tältmöte. Vännen bjöd in Christer, som följde med.
– Jag tog emot Jesus och förstod då att jag inte var en slump. Gud önskade mig och älskade mig. I detta stora universum såg Gud mig, utbrister Christer.
Hans tidigare bok Den längsta natten berör den oerhörda sorg han gick igenom för 12 år sedan, då han förlorade sin fru och sin nyfödde son.
– Jag gifte mig när jag var 40 år. Eftersom jag hade varit ensam sedan jag flyttade hemifrån, hade jag en stark längtan efter att få träffa någon, berättar Christer.
Via en kristen dejtingsajt mötte han Marie, och paret gifte sig 2004. Två år senare fick de sin dotter, och gav henne namnet Desiré, vilket betyder ”den önskade”. 2008 blev Marie gravid igen, och barnet beräknades komma den 22 december.
– Marie mådde jättebra under hela graviditeten, säger Christer.
Det blev inte som planerat. Natten till den 22 december – årets längsta natt – satt Christer och skrev på sin blogg. Strax innan midnatt kom Marie in i rummet och sade Christers namn. Hon hade ont och hukade sig ner, så Christer frågade om det var dags för BB.
Allt gick sedan jättesnabbt.
– Marie sade något jag inte kunde uppfatta, men eftersom hon hade ont lade jag ner henne på sängen. Hon började rossla, och jag tänkte att jag måste sätta henne upp. Sedan sjönk hon ner i mina armar mot golvet och dog, berättar Christer.
Trots sitt panikartade tillstånd lyckades han ändå ringa 112, och två ambulanser dök snart upp.
– På sjukhuset fick jag veta att Marie var död och att barnet troligtvis inte skulle klara sig. Då slog det slint hos mig, och jag försökte springa därifrån. Men två sjuksköterskor hann stoppa mig.
Joel, som den lille nyfödde pojken hette, fick leva några timmar. Christer berättar hur han satt med honom i famnen.
– Han var jättefin och hade tjockt, svart hår. Vid ett tillfälle tittade han upp mot mig, och det var en syn jag aldrig glömmer, säger Christer.
Många har frågat hur Christer har mäktat med.
– Det gör man ju inte. Därför säger jag, och jag menar det – utan Jesus skulle jag aldrig ha klarat det, säger Christer allvarligt.
– Många människor bad för mig och Desiré. Jag har aldrig tidigare känt Guds närvaro så verklig och närvarande, som om man kunde ta på Gud, fortsätter han.
Christer är trygg i sin tro på att han ska få träffa Marie och Joel en dag. På frågan om han har någon speciell framtidsdröm, svarar han med självklarhet:
– Min kallelse är det som jag gör. Jag brinner för att berätta om Jesus och hur man blir frälst!