Martin Lembke berör väldigt viktiga frågor i sina inlägg (onsdag 16 april 2014).
Han har rätt när han skriver att alla kristna bör tro att det är sant att just dessa 27 böcker ska ingå i NT. Han har rätt i att diskussionen om vilka som ska ingå i kanon bör anses som avslutad för teologins del, och att det är av avgörande vikt för kristen tro och teologi vilka skrifter som ingår i kanon. Däremot vill jag fortfarande inte kalla det en lärosats. Jag använder nog termen "lära" lite annorlunda än Lembke här, men i själva sakfrågan är vi nog ense så här långt.
Den evangeliska principen om Skriften-allena (sola scriptura) handlar inte om att vi inte får eller kan hålla saker för sanna som inte står i Bibeln, utan snarare om att Bibeln är högsta auktoritet, inte enda, när vi formulerar vad innehållet i vår kristna tro är, det vill säga läran. Vi kan alltså hålla många viktiga och trosrelaterade saker för sanna fast de inte står i Bibeln. Vi förnekar alltså inte detta. Så på denna punkt slår nog Lembke in en öppen dörr. Skriften-allena betyder att Bibeln är normerande tradition och står över påvar, biskopar och kyrkomöten. Men vi kan tro på ett kyrkomöte som beslutar om vad som ska ingå i Bibeln, om det finns skäl för det.
Vilka böcker som ska ingå i NT och processen som ledde fram till att det blev just dessa, inklusive till exempel traditionerna om vilka som skrev de fyra evangelierna hör till detta. Över huvud taget finns det mycket i kyrkohistorien som vi kan hålla för sant fast det inte uttryckligen står i Bibeln. Ett exempel på detta och som jag också nämnt tidigare, är treenighetsläran. Vi bejakar de lärodefinieringar som växte fram på 300-400-talen, även om de inte ordagrant står att finna i Bibeln.
När det gäller Markusevangeliets slut (16:9-20), så är exegeterna ense om att det inte hörde till evangeliets ursprungstext, som alltså slutar på ett abrupt sätt med vers 8. Det ursprungliga slutet har gått förlorat och redan på 100-talet var det någon som skrev en sammanfattande avslutning utifrån de andra tre evangelierna som grund.
Det gäller samma sak för denna text som för alla andra textkritiskt tveksamma saker. Vi använder det med viss försiktighet.
För alla kristna gäller att vi använder oss av ett NT som bygger på en textkritisk rekonstruktion av vad som troligen var ursprungstexten. Och för alla läsare som inte är insatta i saker som dessa, så kan jag tala om att NT:s grundtext är den vetenskapligt sett mest säkra av alla antika texter. Forskare har tusentals gamla handskrifter, avskrifter av bibelböckerna som ligger oerhört nära i tid till då de skrevs. Utifrån dessa rekonstrueras så vår "grundtext". Om man jämför NT med andra antika texter, är det som natt och dag. Det finns ingen annan antik text som man så säkert vet vad den ursprungligen sade. Vill man generalisera, så kan man säga att vi vet vad som stod i grundtexten. Det finns smärre problem. Mark 16:9-20 är det kanske största. Men varken detta eller något annat påverkar den kristna trons innehåll. Vi kan lita på vårt NT.
Mikael Karlendal
