Det är välkommet att frågan om sex och äktenskap på senare tid i lyfts i debatten. Enligt mig är Bibelns linje tydlig: sex hör hemma i äktenskapet mellan man och kvinna; otukt är allt utanför detta. Även om Jesus i vissa frågor kan uppfattas som ”liberal” i förhållande till fariséerna är han på detta område konservativ.

Kroppen är inte oviktig i kristen teologi. Paulus skriver: ”Fly sexuell omoral! All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den sexuellt omoraliske syndar mot sin egen kropp. Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel för den helige Ande som bor i er och som ni har fått av Gud? Ni tillhör inte er själva, ni är köpta till ett högt pris. Ära då Gud med er kropp!” (1 Kor 6:18–20).

Denna höga syn på kroppen rotas i tron på dess uppståndelse.

Det som dock ofta saknas i vår kommunikation är svaret på frågan  varför man ska vänta med sex. ”Du ska!” räcker sällan som motivation. Många har aldrig fått ett bra svar, och avfärdar dessa bud som ologiska uttryck för religiöst tvång i stället för att se att det Gud säger är till för oss och vårt bästa.

Äktenskapet är för det första ett förbund, vilket är djupare än ett avtal där två parter ska ha koll på varandra. Förbundet är i grunden relationellt, bygger på tillit/förtröstan och är i sitt idealtillstånd oupplösligt. Förbundet är instiftat av Gud och det är i detta förbund som han fullt ut vill välsigna det sexuella livet och relationen mellan man och kvinna.

Förbundet innebär en trygghet: bakdörren är låst och nyckeln svald. Makarna är ”för-bundna” vid varandra, för varandra. Här kan sexualiteten blomma ut och bli det den är tänkt att vara.

För det andra innebär avhållsamheten innan äktenskapet att parterna lär känna varandra i ”rätt ordning”. Människan som ande, själ och kropp mår bra av att alla dessa aspekter får vara integrerade. Vi tenderar att börja med det kroppsliga i romantiska relationer, vilket är naturligt utifrån den fysiska attraktionen.

Men det är viktigt att vi lär känna varandra på ett andligt och själsligt plan innan vi går hela vägen med det kroppsliga (det vill säga sexet), och dessa två tar vanligtvis lite längre tid.

Till det ”andliga” och ”själsliga” hör frågor som: Är denna person också kristen? Älskar personen Jesus? Delar vi samma grundläggande värderingar? Passar vi ihop rent personligt? När denna typ av frågor besvarats jakande och man tillsammans tagit beslutet att ingå förbund med varandra ”i nöd och lust tills döden skiljer oss åt”, då är det dags att gå hela vägen när det gäller det kroppsliga och bli ”ett kött”.

Men detta beslut är inget vi tar när vi är ensamma i sängkammaren, är upptända av begär och i stundens hetta känner att vi kommer vara trogna livet ut. Det är ett viktigt och seriöst beslut som kräver övervägande; därför finns det just en poäng i att göra det till ”en grej” – med vittnen, ceremoni, juridik och förbundstecken (ringar).

Gud vet hurdana vi är, och vi gör rätt i att lita på den faderliga vishet som är nedlagd i hans ord och vänta med sex tills förbundet är ingånget.

Relaterat till detta är också själva grundtanken med äktenskapet: sexualiteten är tänkt att delas med  en person i en trogen relation livet ut. Innan man bestämt sig för vem denna person är innebär det en risk att ge sig in i en sexuell relation. Det sexuella bandet är starkt (och involverar även det inre, se 1 Kor 6:15–17). När det bryts upp åsamkar det skador som bärs vidare.

Dessutom handlar det inte bara om dig utan också om en annan människa.

Slutligen skapar övningen i avhållsamheten en trygghet mellan makarna när äktenskapet väl är ingånget. De som sitter i själavårdssamtal och äktenskapsrådgivning vet att följande typ av oro inte är ovanlig: ”Hur kan jag veta att min partner kan hålla sig ifrån sex nu när vi är ifrån varandra (för jobbresa eller liknande) när jag vet att vi inte klarade av det innan vi var gifta?”

Gud som skapat oss och gett oss sexualiteten som gåva vet också hur den bäst bör användas. Som i alla frågor kommer det ner till om vi litar på att han vet och vill vårt bästa.