Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
Psaltaren 73:26

Världen idag

Tonårsaborterna minskar men antalet aborter ökar

”Samhället måste skicka starka signaler att de ofödda barnen är värdefulla och vara berett att tillförsäkra det ofödda barnet och mamman det stöd de kan tänkas behöva", skriver Adam Forian, Ja till livet, med anledning av ny abortstatistik från Socialstyrelsen.

Debatt · Publicerad 00:01, 25 maj 2016

Häromdagen kom en glad nyhet till alla oss som vill minska antalet aborter i Sverige. Nyheten var att antalet tonårsaborter minskat dramatiskt de senaste åren. Nyheten blev stor i medierna. Ja till livet delar denna glädje!

Men rapporten var inte hela sanningen, den vittnade om något underliggande.

Den glada nyheten om tonårs­aborterna är en överraskning, inte minst då vi i Sverige under en längre tid utmärkt oss för att ha Nordens högsta aborttal. Mitt i viljan att synliggöra det oväntade finns det dock en elefant kvar i rummet som nästan osynliggörs. Fakta visade sig vara att det totala antalet aborter har ökat 2015 till över 38 000. Det är fler aborter än året innan. I sammanhanget bör viss försiktighet råda med siffror, då nya rutiner kring datainsamling kan ha påverkat resultatet.

De aktuella siffrorna är ändå något som i hög grad bör uppmärksammas. Bakom varje statistisk siffra finns ett ofött barn som aldrig kommer att få fira sin födelsedag. I kören av röster kring de minskade tonårsaborterna finns det en röst som drunknar, det ofödda barnets. Tillgången till preventivmedel anses vara en bidragande orsak till att oplanerade graviditeter minskat bland tonåringar.

Den förklaringen leder oss till frågan om vem som sätter agendan och hur vi konstruerar samhällsproblem. Är det samma sak att minska antalet oplanerade graviditeter som att minska antalet aborter? Hur frågan ställs påverkar vilka svar som kan vara aktuella. För att minska oplanerade graviditeter kan tillgången till preventivmedel vara en bra väg att gå. Om man däremot vill minska antalet aborter kan andra, livsbejakande lösningar vara nödvändiga.

Samhället behöver göra mer för att ingen ska tvingas att genomgå en abort på grund av ekonomiska betänkligheter eller av andra sociala omständigheter. Barnafödande ska inte vara liktydigt med att behöva sluta studera eller vara ett hinder för karriären. Ingen ska missgynnas av eller bestraffas för att ha gjort ett livsbejakande beslut och ingen ska behöva göra abort på grund av brist på stöd och hjälp. Samhället borde inte som första problemlösning ge kvinnor frihet till abort, utan skapa rätt förutsättningar för kvinnan att tillvarata friheten att behålla sitt barn.

Sverige behöver ett paradigmskifte, en livscentrerad kulturell förnyelse. Målsättningen bör inte bara vara att minska de oplanerade graviditeterna utan även att minska aborterna. Vårt svenska samhälle måste bli ett samhälle där alla människor välkomnas och där man värdesätter det mänskliga livet högt hela vägen från befruktning till en naturlig död. Människa är något man är och inte något man blir.

Vår vision är ett samhälle där ingen ska vilja göra abort eller önska få dödshjälp. Målet måste vara att alla i en kvinnas och ett ofött barns närhet ska finnas tillgängliga för att stötta och hjälpa de två skyddsvärda människorna, både modern och barnet. Samhället måste skicka ut starka signaler att de ofödda barnen är värdefulla och att Sverige är berett att tillförsäkra det ofödda barnet och mamman det stöd de kan tänkas behöva.

En grundstomme i denna rörelse för ett mer livsvänligt samhälle är överlåtna och hållbara relationer. Det skapar förutsättningar att fullfölja graviditeten och låta det barn som pappan och mamman tillsammans skapat få fortsätta leva. Om vi verkligen vill minska antalet aborter är det viktigt att återigen bli medvetna om att det är omöjligt att helt och hållet separera sex från dess livgivande aspekt, det vill säga att ett barn kan bli till. En livsstil som inte tar hänsyn till detta kan tolka abort som en utväg ur en oförutsedd situation.

En mer verklighetsförankrad grundinställning innefattar en syn på barn som något man ”får” och inte bara ”skaffar sig”, likt mycket annat i vårt konsumtionssamhälle. Att ett barn blir till oplanerat behöver inte betyda att barnet måste betraktas som oönskat eller ovälkommet. Ett vanligt motto är ”frihet under ansvar”. Det är en bra princip att leva efter.

Bakom varje statistisk siffra finns ett ofött barn som aldrig kommer att få fira sin födelsedag.

Hopp om förändring med ny sexualundervisning?

Ledare Skolverket lämnade i veckan sitt svar på regeringens uppdrag att förtydliga skolans läroplan kring sex och samlevnad. Med tanke på den normkritiska...