Sara Forslunds insändare gör mig ärligt talat förbryllad. För det första verkar hon ta för givet att jag är negativt inställd till kvinnligt ledarskap, något jag inte är och inte heller har uttryckt i min artikel.

För det andra beskyller hon aposteln Johannes för misogyni, trots hans omvittnat ömsinta förhållande till exempelvis Jesu mor Maria. För det tredje presenterar hon ett antal minst sagt oortodoxa tolkningar av Uppenbarelseboken i stort.

I min text om Jesu sändebrev till Tyatira gjorde jag en tämligen traditionell utläggning av bibeltexten, för att därefter försöka visa på dess relevans i vår egen tid. Som jag tolkar Forslund borde jag i stället ha tagit Isebels parti och kritiserat Johannes för de ord han förmedlade från Jesus.

Vidare förväntas jag försvara prostitution, eftersom den negativa bilden av skökan hänger samman med hederskulturens betoning av sexuell renhet.

Jag inser att jag här måste göra Forslund besviken. Jag tror nämligen inte att hennes tolkningar gör vare sig denna eller övriga bibeltexter rättvisa. Det räcker faktiskt att studera Uppenbarelsebokens vision om Lammets bröllop för att konstatera att både äktenskap och sex är något fint i Johannes tankevärld.

Men för att undvika ytterligare missförstånd: Jag tror att även kvinnor kan vara goda kristna ledare. Den Isebel som verkade i Tyatira avfärdas inte på grund av sitt kön, utan för att hon förledde församlingen. Ledare som i dag beter sig likadant – de må vara kvinnor eller män – gör vi alla klokt i att akta oss för.